tag:blogger.com,1999:blog-10394082146683061862024-02-07T06:40:39.545+01:00Lite som viOm när cancern kom till vår familj. Om kärlek så stark så att den knappt går att beskriva. Och om bottenlös sorg och förtvivlan. Om livet. Våra liv. Om döden.litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.comBlogger207125tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-28638951011195505142021-07-09T16:59:00.002+02:002021-07-09T16:59:33.879+02:00<p> Går fortfarande in och läser de senaste forskningsrapporterna kring den cancerdiagnos som tog min kärlek S liv.</p><p> Fortfarande samma dystra siffror, dålig prognos, begränsade behandlingsformer o s v. </p><p>Cancern hade tagit honom ifrån mig, oss, oavsett. Då som nu. Det finns fortfarande inget som biter på den sorten. </p><p>Gläds med Göran Greider idag. Han har blivit friskförklarad från sin elaka jäkla cancer. Om än för ett tag. Men ändå! Lev du fantastiska människa! </p><p><br /></p><p><br /></p>litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-19322620385977240832012-12-07T17:22:00.001+01:002012-12-07T17:22:32.859+01:00Backe upp och backe ner
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Lilla hästen Plopp, han
rider i galopp. Backe upp och backe ner, till han inte orkar mer...<o:p></o:p></i></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Min lilla skrålar för full hals. Jag kan inte hålla tillbaka
tårarna hur mycket jag än försöker. Sorgen anfaller och det enda jag kan göra är
att låta den göra det. Anfalla. Utan att min lille son blir rädd. Han sjunger på
även om jag ser att han ser att jag är ledsen. Han kommer med sina leksaker och
ger mig dessa i present. Älskade unge. Vad skulle jag göra utan dig? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Andas. Snyter mig. Kollar spegeln och ser en trött och rödögd panda.
Torkar bort det utsmetade sminket och tänker att jag är som hästen Plopp fast den
ledsna varianten. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Måste orka. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Backe upp och backe ner. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Andas. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Redo för fredagsmys. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-77689583148119820102012-11-21T21:08:00.001+01:002012-11-21T21:08:25.630+01:00Svårt"Det är svårare att veta hur man skall leva när man vet att man skall dö.<br />Det är svårare att veta hur man bör dö, när man fortfarande lever.<br />Det är svårt hur som helst. Vare sig man skall leva eller skall dö." <br />
S <br />
<br />
<br />
<br />
<em> </em><br />
<em></em><br />
<em></em><br />
<em> Hittade en liten papperslapp...</em>litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-49417787147048500972012-11-17T17:17:00.000+01:002012-11-17T17:20:56.938+01:00"Jag tar nästa båt"Vi beställer slutligen sjukhussängen. Det är svårt för S att
komma i och ur sängen, hans tunna och svaga kropp har inga muskler kvar. Bröstkorgen och buken är öm av tumörerna. Han
inser att sjukhussängen är ett måste, trots att han tackat nej under en längre
tid.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det ringer på mobilen, S mobil. Han kommer inte ihåg hur man
gör när man svarar. Jag är obekant med den modellen och klarar inte heller av
att svara. Det ringer flera gånger. Fan. Snacka om stressade människor… </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Efter en stund kommer vi på hur man gör. Då är mobilen tyst,
såklart. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Han är så tunn min älskling. Huden på de svullna benen är skör, jag måste vara väldigt försiktig när jag hjälper till att få på och av
stödstrumporna så att jag inte river eller orsakar sår på huden. Läkaren
betonar vikten av försiktiga rörelser i allt så att vi minskar risken för
skador och sår. S är extremt infektionskänslig. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag sitter en stund vid hans säng och drar handen över hans
svullna fötter, de är stora som Skogaholmslimpor. Han tycker om beröringen och
somnar. Innan han somnar talar han återigen om hur mycket han älskar mig, hur
mycket jag betyder.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"></span>Jag önskar så att
han kan få må bra, några dagar åtminstone, för att få vila lite. Få tid för
återhämtning. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Men nej, monstret bara lägger på problem efter problem, det
blir bara värre och värre hela tiden. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Efter ännu en jobbig natt med hosta, smärta, tårar och blod
sitter vi tillsammans i köket och äter frukost. S kämpar med att få ned
medicinerna tillsammans med lite yoghurt. Jag gör lite av lillens gröt till
honom för att se om den går ner.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Det är som att jag
måste lära mig att dricka och äta varje gång jag gör det. Att tugga, att
svälja, att göra det.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi väntar på en sjukgymnast som är lymfterapeut. S vill bara
att hon ska komma så att hon kan gå igen, få det avklarat. Lite så.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag föreslår en stund på balkongen. S tycker mycket om det.
Han sitter där ett bra tag. Det är en vacker höstdag, lite kyligare luft men
soligt. S pratar om en dag i skogen, plockandes kantareller. Det tycker han
mycket om, att vistas i naturen och känna lugnet. Han pratar om en söndag, hur
vi kommer hem med svampen, rensar, steker, äter. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Älskade. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag skulle ge vad som helst för att se dig ströva i lugn och
ro i skogen, hållandes din lille son i ena handen och en korg med svamp i den
andra. </div>
Jag hör hur ni pratar. Då och då sätter ni er på huk och
tittar på en skalbagge, en skogssnigel eller kanske en konstig larv? Du
berättar saker för den lille som skrattar och ställer fråga efter fråga.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Sjukhussängen levereras. Det blir väldigt bra och S är så
nöjd att kunna få till bekvämligheten på ett helt annat sätt och bäst av allt -
på egen hand. Det är viktigt för honom, att få klara sig själv så mycket som
möjligt. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Ett par timmar senare ringer
onkologen. S ber mig att ta samtalet. Den lilla glädjen över sängen förbyts mot
en fruktansvärd sorg. Som vi hade väntat oss så har tumörerna exploderat.</div>
<span style="mso-list: Ignore;"></span><br />
<span style="mso-list: Ignore;"> –<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Det
ser inte så bra ut. Det är inte mycket frisk lever kvar.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det ser mycket allvarligt ut. Att fortsätta
medicinera vore direkt skadligt. Medicinering i detta läge medför biverkningar
som gör ännu mer skada. Det blir för giftigt. Tyvärr. Det är tufft att behöva
säga detta men det är inte så mycket mer vi kan göra.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Nu har det gått två timmar sedan läkaren ringde. S känner
sig mycket tröttare och sjukare än i förmiddags… Han vet ju att det delvis
beror på att vi fått detta besked, men ändå. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Dagen efter samtalet, efter att ha skickat ett dikterat
sms till S vänner om att det nu inte finns något mer att göra lämnar jag på dagis, är hemma med S och så hämtar jag på
dagis. Allt är som vanligt. En slags absurd normalitet i den kaotiska tillvaron
vi lever i. Förutom att vi nu vet att döden är mycket nära. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Kommer hem och kokar makaroner. Steker falukorv. Bryter
ihop. </div>
Min treåring kommer och kramar mig.<br />
<br />
– Vad gör du
mamma? Vad gör du? Han är inte van att se mig gråta, faktiskt, jag ser till att
göra det när han inte ser. Men nu klarar jag inte av att hålla ihop.<br />
– Mamma är ledsen
för att pappa är sjuk och jag kan inte hjälpa honom, svarar jag.<br />
– Men nu är du inte ledsen mamma, inte nu
säger han och går iväg.<br />
<br />
Jag vänder på korvarna och går och tittar till min lilla
pojke som ligger på mage i soffan och ser väldigt ledsen ut. <br />
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><br />
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Mamma tycker om
pappa jättemycket, säger han.<br />
– Ja, mamma älskar pappa. Kom så
äter vi.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Dagen därpå eskalerar det. S har det oerhört tufft med
hosta, smärta och ångest. Han är sängliggande och sover när han
får för hostan. Men en av stunderna då han är vaken och lugn tittar han mig i
ögonen och säger,</div>
<span style="mso-list: Ignore;"></span><br />
<span style="mso-list: Ignore;"> –<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Jag
vet vad du har gått igenom, jag vet vad du har gått igenom. Jag svarar att jag
älskar honom.<br />
<span style="mso-list: Ignore;"> –<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Jag
känner din kärlek, jag känner din kärlek. Ja, han pratar så. Entonigt och
upprepande. <br />
<span style="mso-list: Ignore;"> –<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Jag
tar nästa båt, jag tar nästa båt… Det är de sista orden han säger.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Han får morfin intravenöst med jämna mellanrum och dessutom
morfinplåster. Men eftersom det tar ett antal timmar innan plåstret når maximal
effekt fortsätter man med morfin intravenöst. Trots detta bryter smärtan igenom
ibland.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi är ensamma hemma, S ligger lugnt i sängen, han ser ut att
sova och jag känner att jag måste säga det jag sedan säger.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Att det är ok att släppa taget. Att han inte ska ha ont. Att han inte ska vara rädd.
Att jag inte är det. Att vi kommer att klara oss. Att vi älskar honom. Att vi
aldrig kommer att glömma honom. Att han gjort mig så lycklig. Att han är
fantastisk med barnen. Att han och jag kommer att ses igen eftersom vi är ämnade
för varandra. Vi kommer att vara tillsammans igen och igen och igen. Jag tror verkligen på det. Han mumlar något så jag vet att han hör mig. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Efter några timmar kommer så
morfinpumpen. Och efter ytterligare några timmar tar han sina sista andetag.
Jag ligger tätt intill. Tre långa andetag, sedan blir det tyst. Hans ansikte
ändras omedelbart.</div>
<span style="mso-spacerun: yes;"></span><br />
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Flyg mitt hjärta, flyg säger jag samtidigt
som jag får konstiga skakningar i armar och händer. Det är över. Jag öppnar ett
fönster. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Varje gång jag går in i rummet för att titta till honom så
hoppas jag att han ska röra sig, att bröstkorgen ska röra sig upp och ner, att
jag ska se honom andas igen. För han ligger så stilla. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Så stilla. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Endast morfinpumpens klickande och väsande hörs.</div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-80605501440450948452012-11-15T20:17:00.000+01:002012-11-15T21:29:09.361+01:00SlutetS glider in och ut ur morfindimman. Det som han tidigare
fasade för mest händer nu dagligen. Han tappar ord, han menar en sak men säger
en annan. Han vet inte riktigt vilken dag det är. Han är orolig, ångestfylld. Han är förvirrad men kämpar
givetvis för att försöka ha kontroll över saker och ting. Man höjer morfindosen
ytterligare på grund av ökade smärtor vilket påverkar det hela än mer. Jag hjälper nu honom med dosering av medicinerna då han
inte kommer ihåg vad han tagit och inte. Dessutom är det inte helt enkelt att
få i sig alla tabletter oavsett om vi har koll på vad som ska tas eller ej.
Allt är en kamp. <br />
Varje klunk vatten. Varje tugga. Varje steg. Varje andetag.
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Han släpper kontrollen. Han orkar inte mer. Ibland glimtar dock gamla S fram, som när han förklarar att om han pratar om
örnarna som åker skidor så menar han att han vill ha kräkpåsarna som ligger i
lådan i nattduksbordet… </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi skrattar. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi gråter.</div>
<br />
Tröttheten dominerar alltmer och det är sängläge som gäller.
Han är så mager, bara skinn och ben. Och tumörerna i magen syns tydligt, magen
är guppig, en av knölarna är lika stor som min kupade hand. <br />
<br />
Förbannade jävla
cancer.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Jag klarar mig
inte utan dig, du är min stora trygghet, säger han när vi är på sjukhuset för
en datortomografi kort innan han blir sängliggande hemma. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag försöker förgäves få honom att tänka om,
att stanna hemma då jag inser att undersökningen kommer att bli jobbig och
alltför smärtsam för honom. Dessutom vet vi att sjukdomen härjar vilt och växer
okontrollerat, att det bara blir sämre och sämre. Men han vill göra detta, han vill åka. Vi gör det. </div>
<br />
Det är väl också ett sätt att kämpa, att överleva, att
klamra sig fast vid livet. Att göra vanliga saker, såsom att åka till sjukhuset
för en röntgenundersökning tänker jag. Älskade. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det är svårt för S att ta sig in och ut ur taxin. Han känner
sig vimsig och förvirrad. Han är svag och yr. Vi håller i varandra på väg mot
hissen och röntgenavdelningen. Jag är så rädd att han ska falla, att han ska
göra sig illa, att jag inte ska klara av att hålla i honom.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag ser hur människor runtomkring oss stirrar
i det närmaste förskräckt på honom. Det gör så ont. Det är min kärlek ni stirrar på. Och han lever. Fortfarande. Han lever.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Väntrum. Kontrastvätska. Tröttheten. Han
har svårt att hålla sig vaken. Han tackar röntgensjuksköterskan för det trevliga och omtänksamma
bemötandet efter undersökningen. Sköterskan blir så glad och tackar så mycket. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Nu
blir det lite lättare och roligare att jobba denna dag, säger hon med ett
leende.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt 9pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>– Jag hoppas att vi ses igen, säger S på väg ut ur rummet och mitt
hjärta värker. Han vet att det inte kommer att ske. Jag vet att det inte kommer att ske. Och röntgensjuksköterskan, ja hon vet också att det inte kommer att ske.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt 9pt;">
Jag sväljer gråten medan han går på toaletten. Sedan staplar vi
iväg mot utgången. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Från och med den dagen glider han ifrån mig mer och mer för
varje minut som går. Stunderna han är uppe eller vaken blir färre och färre. Han ägnar
dessa åt vår lille son. När han orkar. Lillen blir väldigt ledsen, otröstlig de
gånger hans pappa inte öppnar dörren till rummet och släpper in honom för en
lekstund eller lite mys i sängen.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Mitt i natten när jag hör kräkningarna avlösa varandra,
precis som de gjort under dagen, så frågar jag mig igen, varför? Varför måste
han genomlida detta, vad är det för jävla mening med allt? Detta är inget liv
längre, plågorna, smärtan är för stor. S får ingen vila från sin sjukdom, trots
de höga morfindoserna väcks han av monstret som vänder ut och in på hans kropp
och min till en känslomässig slarvsylta. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-43959400483342697552012-11-09T20:09:00.000+01:002012-11-09T20:09:29.132+01:00Känslor
Den lille är väldigt mammig. Han vaknar ofta på natten och
är ledsen. <br />
Den första tiden efter S död var han mycket känslig även på dagis. Han
blev väldigt ledsen för minsta lilla. Och han ville gärna ligga bredvid en
vuxen och vila mitt på dagen, trots att detta är något han slutade med för
länge sedan. <br />
Lugn och ro. Trygghet. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
När han grät hemma och ropade ”Mamma, mamma” trots att han
satt i mitt knä och jag höll om honom så kände jag att det var pappa han ropade
på, fast han visste att han är borta och därför sade ”Mamma” istället. Det var
svårt att hålla tårarna tillbaka då. Då också. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Häromdagen fick lillen en ny tröja med dinosaurier på. Total
lycka. Han tittade på mig, sedan ut genom köksfönstret och sade</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Jag vill visa
den för pappas stjärna.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Ljuset på köksbordet är så gott som alltid tänt och lillen
tror att pappa blir ledsen om vi inte har den tänd när vi är hemma. Han vet att
pappa är borta och inte kommer tillbaka. Men han säger ofta ”Mamma och pappa”
Så funderar han. Min lilla prins, så liten och så klok. Skulle ge vadsomhelst
för att få veta vad som rör sig i hans huvud. För att jag ser att han tänker,
funderar och känner en massa. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Så liten, så känslig och så klok. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-15636851034913342992012-11-07T22:59:00.001+01:002012-11-07T22:59:34.198+01:00Saknad
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
”<em>Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så
saknar jag dig</em>…”</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Ulf Lundell </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-31606175673168883062012-10-27T19:27:00.000+02:002012-10-27T19:27:36.344+02:00Pappaburken
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Hej <a href="http://www.youtube.com/watch?v=WkDUxehpKtk">Älskling</a>.</div>
<br />
Det är en gnistrande vacker höstdag. Borde ta mig ut och andas
in den friska luften, kanske hoppa i lövhögar med lillen, njuta av det underbara
ljuset och alla fantastiska färger. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Istället
tar jag mig an vår balkong. Rullar ihop de lätt fuktiga mattorna. Tar ned balkonglådorna
med the remains av vår sommar. Flyttar undan möblerna. Stolen du satt i för
några veckor sedan och pratade om svampplockning och en dag i skogen. Du satt
där och njöt av att känna blåsten mot din kropp och solens strålar. Jag tänker på det samtidigt som jag packar ihop rubbet. Sedan ned till källarförrådet med lillen i hasorna.
Hittar din gamla O´boy burk fylld med indianer och cowboys. Figurer i
plast, oftast till häst i alla möjliga variationer. Minns du hur vi pratade om
hur pk det egentligen skulle vara att ge lillen cowboys och indianer att leka med? Hursomhelst.
Lillen fick O´boy-burken. Lycka. Hoppas du såg hans stora förväntansfulla ögon.
Jag sa att detta var saker som du sparat till honom. Han gick omkring med
burken i flera timmar. Han tar med sig den vart han än går. Han plockar ur och
sedan i igen. Pappaburken. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1VAbz8xZeu8hJH5pYLRbkZMp36jvAktCVUuhFE9qDdb8e-gRVO2DSjYPKgB3DNun2QwKgFEZirJixnwJpg4qg6aH6iDz1X0J_4DnGHnuT1mR-1wBfyd1IwYjXrZFIwtgt7O25k5YpHOS1/s1600/burk.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1VAbz8xZeu8hJH5pYLRbkZMp36jvAktCVUuhFE9qDdb8e-gRVO2DSjYPKgB3DNun2QwKgFEZirJixnwJpg4qg6aH6iDz1X0J_4DnGHnuT1mR-1wBfyd1IwYjXrZFIwtgt7O25k5YpHOS1/s320/burk.jpg" width="320" /></a></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-62803941882505072902012-10-22T22:28:00.000+02:002012-10-23T19:48:14.124+02:00En dum, dum knölLillen saktar in framför ytterdörren, tittar upp mot mig och
frågar<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Vem är därinne nu mamma? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Ingen är därinne, svarar jag. Bara du och jag
är hemma nu. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Detta utspelar sig flera
dagar i rad. Han frågar som för att förhöra sig om att det som har hänt
verkligen hänt. Som för att dubbelkolla att pappa är borta, på riktigt. Nu har
han slutat med det. Han vet att det inte är någon hemma. Han vet att pappa är en
stjärna eller kanske ett moln på himlen. Han frågar inte efter pappa, eller pappas
saker. Däremot vill han gärna prata om det som hänt. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Fy på
dumma, dumma knölen! utbrister han ibland. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Han frågar också om det är så att jag har en dum,
dum knöl i magen. Jag svarar nej. Så går han laget runt. Har storasyster en dum knöl
i magen? Mormor? Morfar? Faster? Dagisfröken? Kusiner? Han själv? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Ok, ingen har en dum, dum knöl i magen. Då kollar vi på Bamse.
Eller Roboten Rob. Eller Pippi på de sju haven. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Så pussar
han på kortet av pappa som vi har på köksbordet, oftast med ett tänt ljus bredvid.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Pappa var frisk då, pappa kunde vara kvar hos
oss då. Pappa hade inte en dum, dum knöl i magen där. Pappa hade inte ont, säger den lille och ställer tillbaka pappas foto. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-53758232419415911122012-10-20T20:20:00.001+02:002012-10-22T17:39:54.338+02:00Att vetaJag är här. Jag är fortfarande jag. Jag andas, känner, jobbar,
sover, tänker, ja till och med skrattar ibland.<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>Sorgen river mitt hjärta varje sekund men jag klarar av det. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
I´m still standing. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag har lärt mig så mycket under veckorna som gått. Nu vet
jag till exempel hur det känns att få ”tyvärrdetfinnsingetmervikangöra”
beskedet. Jag fick det telefonledes då S var för svag för att ta sig, och mig,
till sjukhuset. Jag vet också hur det känns att leverera det beskedet till sin
döende kärlek. Att uttala orden. Jag vet hur det känns att knappa in ett
dikterat sms till de närmsta vännerna, ett ”nuärdetfankörtpåriktigtmeddelande”.
Jag vet också hur det känns att steka falukorv till sina barn direkt efter
detta. Jag vet hur det känns att se sitt livs kärlek ta sina sista andetag. Jag
vet också hur det känns att inte klara av att städa bort sin kärleks saker.
Kontaktlinserna i badrumsskåpet. Tofflorna. Tandborsten. Jackan. Skorna.
Ryggsäcken. Jag har fortfarande hans mobil på laddning. Jag väntar fortfarande
på att det ska komma ett sms från honom. Även om jag vet det jag vet. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag vet också hur det känns att förbereda barnen inför det
sista avskedet. Och att se sin kärlek bli hämtad och körd till bårhuset, det
vet jag också hur det känns. Att sitta på begravningsbyrån och bläddra i pärmar
med olika kistor, blommor och urnor. Bläddra, bläddra. Välja, välja.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>När jag kom till avdelningen för barnkistor
sa min kropp ifrån ordentligt. Det var liksom lite för mycket.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det tillsammans med tre år av sorg, ovisshet samt ett kastande
mellan hopp och förtvivlan sätter sina spår. Nu vet jag det jag inte visste
tidigare.Tillsammans med det jag redan visste. Och fy satan vad ont det gör. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-7167553701548500292012-10-02T16:16:00.001+02:002012-10-02T16:16:47.880+02:00
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM62q4_Z2S9IABmS8qzn31IjpQn1XifLtD_mQG7GKVZLGBV0jQ3jZGQqvmUMsdJzb7gtMA6Cp6aGqQP-apP7-AhlLrwzFPbYlFlt0mkksOM1MH-P5Z7A3_F7lYdT5Mt-6cRjFvYSit6nXM/s1600/imagesCANRAYHG.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="143" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiM62q4_Z2S9IABmS8qzn31IjpQn1XifLtD_mQG7GKVZLGBV0jQ3jZGQqvmUMsdJzb7gtMA6Cp6aGqQP-apP7-AhlLrwzFPbYlFlt0mkksOM1MH-P5Z7A3_F7lYdT5Mt-6cRjFvYSit6nXM/s200/imagesCANRAYHG.jpg" width="200" /></a><br />
Jag ligger tätt intill. Han tar så sina sista andetag. <br />
<br />
Och han är fri. Det är ett mycket lugnt och fridfullt
ögonblick.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p><span style="mso-list: Ignore;">–<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Flyg
mitt hjärta, flyg.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Min älskling har inte längre ont. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com40tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-63688527517026476842012-09-04T23:57:00.001+02:002012-09-04T23:57:20.617+02:00Tack hjärtat<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA57C9Iirq1HsLMJo45RI2emdcNcw4zbqpyDuQFSAdc3ceIfOV7sl6Tc_ZR5uIjyNpQR9hqoTOt-N0X2F8O2riamfT_3BDOlPC8k647qHWYd31ichWjtmP6IkGItsNiWkzWAgm0jx2EQvk/s1600/rosor.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgA57C9Iirq1HsLMJo45RI2emdcNcw4zbqpyDuQFSAdc3ceIfOV7sl6Tc_ZR5uIjyNpQR9hqoTOt-N0X2F8O2riamfT_3BDOlPC8k647qHWYd31ichWjtmP6IkGItsNiWkzWAgm0jx2EQvk/s200/rosor.jpg" width="119" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Dottern kom med blommor till sin mamma och sin S. Tack finaste unge !<br />
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-86505025463186712882012-09-04T14:27:00.001+02:002012-09-04T14:33:51.052+02:00RullgardinerNej. Ingen mer läsning om barn och sorg och kriser och
statistik och terapi och död. Jag mäktade med en av böckerna och det räckte mer än väl. Resten får vänta.<br />
Tillbaka till biblioteket med böckerna.
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Nu måste jag få ösa ur mig lite om hur jag upplever vår omgivning och en del vänner. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det finns de som dragit ned rullgardinen helt inför det
faktum att S är sjuk. Och inte nyligen utan för rätt så länge sedan. Människor
som jag hört fantastiska saker om, som jag träffat, som jag tycker om,
respekterar och som betyder mycket för min man. Min man försvarar dem och säger
att det inte är för att de inte bryr sig utan för att det är deras sätt att
hantera situationen. Det är svårt för dem. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Det är svårt för dem...</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwL3OcvawI6oyDSS24Lw5bQVHOJewqF6XrPvB6Nv5qDUkHLyE4scYWqgazdxIOSuAWuXjeoXqKPcWZincBSYR3EdrjBDpB56fjA0xeQPFmLWCj3RqW_sO6GrKLd3N7YWDUEa-ugJYVKSGM/s1600/arg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwL3OcvawI6oyDSS24Lw5bQVHOJewqF6XrPvB6Nv5qDUkHLyE4scYWqgazdxIOSuAWuXjeoXqKPcWZincBSYR3EdrjBDpB56fjA0xeQPFmLWCj3RqW_sO6GrKLd3N7YWDUEa-ugJYVKSGM/s1600/arg.jpg" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag har vänner som skickar gulliga sms då och då. Inte mer. Vänner som
jag betraktar som nära. Sedan finns de som jag inte trodde brydde sig så mycket
som visat sig vara fantastiska. De släpper inte taget. Vad jag har förstått är detta rätt så vanligt, att man får en helt ny syn på vänskap och att det när det verkligen gäller visar sig vilka som är att räkna med. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag måste bara berätta om en av mina vänner som när vi
råkar på varandra av en slump häromdagen, är mycket intresserad av att höra
hur vi har det nuförtiden. Så jag berättar. Hon ställer en massa frågor. Jag svarar. Det resulterar i att jag får trösta henne
för att hon tycker att det är så fruktansvärt och sorgligt. Men bäst av allt är ändå kommentaren
till varför hon aldrig hör av sig.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p><span style="mso-list: Ignore;">–<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";"> </span></span>Jag
gör det av respekt för dig. Du har en sådan stark integritet. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag vill inte störa. Jag vill inte tränga mig
på. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Sedan har vi de som då och då kommer och hälsar på, men bara
om vi ber dem, och som trots det inte klarar av att ta in att S är mycket sjuk.
Trots att han berättar om läget, om tumörer som växer, om tiden som rinner
iväg, så får han till svar</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
– Men du ser ju så
frisk ut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-75697583230438936492012-09-04T12:43:00.000+02:002012-09-04T12:43:45.784+02:00Fågeln
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det är tidigt på morgonen, för ungefär en vecka sedan. Jag tassar
ut till köket och sätter mig vid datorn en stund innan jag väcker den lille. I ögonvrån
ser jag hur en fågel flyger i hög fart rakt mot huset. En stark duns hörs och fågeln
faller död ner på gräsmattan. En man som går på gångvägen utanför vänder sig om
när han hör smällen, så högt låter det. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
På väg till dagis tittar vi på fågeln, lillen och jag. Jag
berättar att den krockade med huset. Att fågeln är död. Fågeln känner ingenting.
Den kan inte flyga, den kan inte äta, den kan inte göra något mer, den är död. Lillen
tittar intresserat på den döda fågeln, som är en skogsduva, och så upprepar han
att fågeln är död. Jag tittar upp mot fönstret flera våningar upp och ser
märket efter krocken, avtrycket efter den stackars skogsduvan. En liten dunig
fjäder sitter faktiskt kvar på fönsterrutan en våning över oss. Tänk om den
hade flugit in i vårt fönster? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
När vi kommer hem på eftermiddagen vill lillen gå och titta
på den döda fågeln.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Den kan inte
flyga mamma, den är död, den krockade med huset. Den är död. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Fågeln försvinner efter ett tag men fortfarande pratar han
om den varje gång vi går förbi platsen.</div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-24006643973783442582012-09-01T23:29:00.000+02:002012-09-01T23:42:35.269+02:00Lördag<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Tårar. Dinosaurier. Kräkpåsar. Piggelin. Utmattning. Stand up
comedy. Hosta. Kanelbullar. Mediciner. Gummistövlar. Stödstrumpor. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Kramar. Skratt. Och tårar.</div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-90048261942457143052012-08-31T13:54:00.004+02:002012-09-03T20:35:11.169+02:00Tanter i paradiset<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Behöver jag säga att det var helt fantastiskt?</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
Dottern och jag åker in till stan för att äta något innan
kvällens stora händelse.<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi sätter oss på en uteservering mitt i city och hamnar bredvid
två franska par. Tydligen känner de inte varandra sedan tidigare. Medan vi
väntar på att få beställa, vilket tar evigheter, hör vi hur de tipsar
varandra om olika saker. Vi förstår långt ifrån allt men tillräckligt för att
få ett hum. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Så kommer maten, som är helt ok inte mer. Vi babblar på om
lite av varje, mest om hur det känns att börja skolan igen, hur det är att gå i
sjuan. Vi pratar om hur det var när det bara var vi två, innan S och lillen.<a href="http://litesomvilitesomvi.blogspot.se/2011/01/biggan-och-boijan.html"> Biggan och Boijan</a> uppenbarar sig och bryter då och då in i vår konversation med höga
utrop och stora rörelser. Men inte så ofta som förr då de hörs lite för väl
enligt dottern som numer är väldigt noga med att undvika att andra ser eller
hör tanterna. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
Nåväl, vi äter upp och lyckas efter många försök att få kontakt
med en servitör <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>för att be om notan.
Dottern går på toaletten. Det är kö. Dottern kommer tillbaka. Klockan tickar.
Jag försöker få ögonkontakt med någon av serveringspersonalen. Omöjligt. Jag
går på toaletten och på vägen tillbaka ber jag än en gång om att få betala. Tick.
Tack. Tick. Tack. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi reser på oss, går förbi baren och kassan, det går alltså
inte att ta sig ut från restaurangen på något annat sätt. Ingen bryr sig. Ingen
möter våra blickar. Vi går. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Mot Stadion. Vi har tyvärr ståplatser, efter ett par timmars
väntan protesterar min rygg och dotterns ben. Väntar, väntar. Kvart över nio går
Coldplay på. Och hela arenan fullkomligt exploderar. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p>V</o:p>ar det någon som nämnde en stel rygg och värkande ben? Biggan
och Boijan slänger kryckorna, skuffar undan rullatorn och gör åttor med
höfterna.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi sjunger, dansar, applåderar och hoppar. Det regnar
konfetti, det skickas ut jätteballonger, det är fyrverkerier, en magisk
ljusshow och en helt underbar konsert. Masspsykos. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Armbanden
i olika färger som delades ut vid ingången lyser i mörkret. Där står vi dottern
och jag sida vid sida, tillsammans med 33000 till på Stadion och bara njuter. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>På vägen hem får jag en kram av min fina.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Tack mamma, det
här var en av de bästa dagarna i hela mitt liv.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det känns så skönt att få höra sådant, det värmer hjärtat. Mitt
i natten sitter vi så i köket och äter upp lillens korvar med bröd. S kommer
upp för att höra om kvällen. Dottern säger att detta är den bästa konserten hon
någonsin varit på. Sedan fnissar hon när hon kommer på att hon bara varit på en
tidigare, LMFAO på grönan i våras.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Imorse var det en rödögd tjej som åkte till skolan iklädd
Coldplaytisha samt armbandet från konserten. Hon tycker att det är tråkigt att
den inte lyser längre. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Låten ”<a href="http://www.youtube.com/watch?v=1G4isv_Fylg">Paradise</a>”
spelades två gånger under kvällen, den andra för sändas under en ”cancergala” i
amerikansk TV. Stand up to cancer<o:p></o:p></i></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-31557855055478637452012-08-29T23:17:00.000+02:002012-08-29T23:29:50.685+02:00En stund, en konsert och en enkät <br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>– Pappa ska bara vara ensam en stund. Sen
kommer vi hem till pappa.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Den lille upprepar detta så gott som varje morgon då vi lämnar hemmet
för jobb och dagis. Han tänker på sin pappa, att pappa är ensam och vill gärna
ge honom en puss och en kram innan vi går hemifrån. Det får han, om pappa inte redan somnat om. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det första den lille gör när vi kommer hem är att sätta sig
på golvet och ropa på pappa så att han kan hjälpa till med jacka, skor, handtvätt, risifrutti och sätta på en film. Gärna något med dinosaurier. Pappa svarar och kommer och fixar. Då
är allt som det ska. Då är den lille lugn. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Imorgon tar jag med stora tjejen på konsert. Coldplay på Stadion. Ryser bara jag tänker på det. Hoppas på fint väder och en lika fantastisk måne som ikväll. Sedan får musiken sköta resten.<br />
<br />
Och till sist, ska sjukvården blogga och facebooka? Gå gärna in och läs och tyck till.<a href="http://blogg.regionhalland.se/cancerrehabilitering/"> Här.</a> <br />
<br />
Natti</div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-66943375134631159602012-08-25T23:17:00.000+02:002012-08-25T23:43:33.425+02:00Undrar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5irdeJM3CjPauY2GdJkp-bOAzLn561pVVZsXKHRjUm4USYyUdGym7dCBrUAoHJ3g-SvQho9sIAPHw1kp5WLSCrhtKvQtySokIwEbeDjKdUkMaUp1uosPknBzzDEPBhQjKksD3dDvX9zdk/s1600/mobilen+253.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="191" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5irdeJM3CjPauY2GdJkp-bOAzLn561pVVZsXKHRjUm4USYyUdGym7dCBrUAoHJ3g-SvQho9sIAPHw1kp5WLSCrhtKvQtySokIwEbeDjKdUkMaUp1uosPknBzzDEPBhQjKksD3dDvX9zdk/s320/mobilen+253.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Jag var på biblioteket i veckan och lånade tre böcker om
barn och sorg. De är skrivna av en norsk psykolog som heter Atle Dyregrov. Jag
har läst färdigt den första boken och är redo att ta mig an nästa. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p>D</o:p>et finns en uppsjö böcker om sorg och krishantering. Om barns sorg, om barns saknad, om barns reaktioner. Men det verkar knappt
finnas några böcker som riktar sig till mindre barn, som är skrivna för mindre
barn om just dessa frågor. Jag har inte lyckats hitta så många. Om de finns så
tar jag tacksamt emot tips.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag lånade
hem <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Adjö Herr Muffin</i>, men min
treåring fångades inte av berättelsen och det slutade med att jag läste den själv. Jag tycker att det är en väldigt fin och sorglig berättelse men
tror att lite större barn kan ha behållning av den. Min son är för liten, han
orkade inte hela vägen och han älskar verkligen när vi läser för honom och
hämtar bok efter bok efter bok…</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p>U</o:p>ndrar om det finns en anledning till att det inte finns
böcker om sorg som riktar sig till små barn. Eller om det bara slumpat sig så att
det råder brist på just den typen av böcker? <br />
Sitter i köket och skriver, som vanligt. På bordet står lillens dinosaurier uppradade och tittar på mig. Känns tryggt.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<em>Ikväll tänder jag ett ljus för Elisabeth och hennes familj.</em> </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-9323826879774020992012-08-24T20:46:00.002+02:002012-08-24T20:46:42.764+02:00Låt det bli snartLedsen. Så många som kämpar mot cancerhelvetet.<a href="http://ikroppenmin.blogspot.se/"> Kristian</a>.<a href="http://joelisacadam.blogspot.se/">Elisabeth.</a> <a href="http://taxilandet.com/">Snorpans mamma</a>. <a href="http://spenatmamman.blogspot.se/">Kajsa</a>. <a href="http://sistermoonshine.blogg.se/">Åsa</a>. <a href="http://yogavita-yogavita.blogspot.se/">Karin</a>.<a href="http://breviksmamma.blogspot.se/">Helene</a>.<a href="http://livmordet.blogspot.se/">Emma</a>.<a href="http://livetsvagar.blogspot.se/">Tali</a>.<a href="https://fuckyoudoden.wordpress.com/">Helena</a>. Vi. Och så många många fler. Tänk
om vi skulle få vara med den dagen man löser cancergåtan, den dagen man vet hur
man behandlar spridd cancer. Den dagen vi kan spöa skiten ur cancermonstret en
gång för alla. Tänk. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Låt det bli snart. Snälla, låt det bli snart. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-40054797397663196832012-08-22T13:25:00.001+02:002012-08-22T14:36:29.471+02:00Skogen<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
"Jag tror att du behöver ta dig ut i skogen och skrika, slå nävarna mot en trädstam eller något och bara skrika"</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p></div>
<em>Jag var hos kuratorn idag…</em>litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-15189256766758572652012-08-19T23:30:00.000+02:002012-08-19T23:30:38.972+02:00Molnet
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi ligger kvar i sängen hela dagen. Glider in och ut ur sömnen. Tiden känns oväsentlig. Ur högtalarna strömmar Chet
Bakers musik, vi blir vaggade, nästan hypnotiserade. Speciellt jag som inte
lyssnar på den sortens musik i vanliga fall. Det känns som en dröm. Som att
ligga och sväva i ett moln, högt ovanför allt och alla och långsamt inse vad
som är viktigt, vad som betyder något. Och vi vill inte röra oss av rädsla för
att det ska ta slut. Det får aldrig ta slut.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> <em><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”En dag för länge sedan…”</em></o:p></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-12426558978273222232012-08-14T22:15:00.000+02:002012-08-14T22:15:08.160+02:00Havet
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi måste försöka ta oss till havet. Sitta nära varandra och
lyssna. Och bara se ut över vattnet. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Njuta av gryningen. Fascineras av solnedgången. Andas in havsluften. </div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-55999303655059981502012-08-13T22:01:00.003+02:002012-08-14T15:38:18.589+02:00Manic MondayJag lämnar den lille på förskolan. Han visar stolt upp sin
nya tröja som det står ”Little rockstar” på och sina nya strumpor med fåglar på
(hans val) för en av fröknarna som är sådär lagom intresserad en tidig måndagsmorgon.
Pussar hejdå och beger mig mot arbetsplatsen. I med hörlurarna, höjer volymen
på spelaren och så iväg. Tårarna tränger fram trots uppåt- musiken, det händer
mig rätt så ofta. Men så tar musiken över tankarna, eller om det kanske är jag
som bestämmer mig för att låta musiken döda de. Som i en bubbla seglar
jag så fram, jag rycks med och tycker att detta är självklart den
ultimata måndagslåten. <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Så tänker jag ”F*ck cancer” Sedan tänker jag ”F*ck maffian
på mitt jobb, patetiska kärringar” Jag tänker också ”F*ck you, fru BVC-tant”
ja, när jag ändå håller på… </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Jag hippetihoppar fram på vägen, lyssnar på texten och
tänker att det de sjunger om är så fantastiskt långt ifrån min verklighet. Men jag gillar det, det svänger
ju, resonerar jag med mig själv samtidigt som jag blir omkörd av en ilsken
cyklist som förmodligen plingat fingret av sig för att jag ska flytta på mig.
Ha! ”F*ck cyklisten också” </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Konstruktivt? Moget? Förmodligen inte men jäklar vad skönt!</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=pyRLJzEjzYA">Måndagslåten</a></div>
litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-29218354609481721742012-08-08T22:40:00.000+02:002012-08-09T21:26:55.125+02:00Annorlunda?Häromdagen var jag på BVC med Lillen. Vi fick en kallelse
till treårskontrollen och två formulär att fylla i och ta med vid besöket.
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Vi sätter oss i väntrummet och tanten ropar snart upp
Lillen. Han ska mätas och vägas. Tanten ber Lillen att ta av sig byxorna inför
vägningen. Hon artikulerar stort och pratar väldigt långsamt. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>– Hur låter det när mamma pratar hemma? frågar tanten
samtidigt som hon tittar på lillen med uppspärrade ögon och ser ut som farbror
Barbro.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Hon frågar Lillen vad mamma pratar för språk hemma. Lillen
tittar ned i golvet eftersom han inte fattar vad hon menar. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Jag kan inte längre hålla mig och säger att jag låter precis
som alltid, vad är det frågan om?</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Tanten har hakat upp sig vid att jag inte är född i Sverige.
Precis som förra gången när vi var på BVC för 18-månaderskontrollen. Även då
var det enda tanten pratade om det faktum att jag inte är född i Sverige. Att
jag är annorlunda. Att det skulle kunna påverka mitt barns språkutveckling.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> - </o:p><span style="mso-list: Ignore;"><span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span>Snälla du, det där är gammalt, jag var ett litet barn
när vi flyttade hit, mindre än vad Lillen är. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vi talar svenska hemma, precis som förra
gången, säger jag till tanten på väg in i behandlingsrummet. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt 36pt; mso-list: l0 level1 lfo1; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18pt;">
<span style="mso-list: Ignore;">-<span style="font-size-adjust: none; font-stretch: normal; font: 7pt/normal "Times New Roman";">
</span></span>Men du är ju såååååå duktig, du talar ju heeeeelt utan
brytning, säger tanten på sitt speciella sätt, fortfarande grovt artikulerande
så att jag ska förstå vad hon säger.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Lillen fattar ingenting. Jag är så irriterad på tanten att
jag inte vet var jag ska ta vägen. Hon kör sina tester och hittar inget att
anmärka på. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Formulären som vi uttryckligen bads fylla i och ta med vid
besöket var helt ointressanta och skulle slängas enligt tanten. Det är bara ett
underlag ifall man har svårt att prata om exempelvis övervikt. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Hm. Ok….</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vad är det frågan om? Om man nu ska kalla in barn i
syfte att ta reda på deras språkutveckling, är det då inte vettigt att köra
sina tester och beroende på vad man får för resultat börja nysta i vad det
skulle kunna vara som påverkar? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Varför börja med att tala om att något/någon är annorlunda? </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Det är nog första gången som Lillen råkar ut för detta.
Någon antyder att mamma, som i hans ögon är bäst är "annorlunda". </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
En tant på BVC.</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
2012. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Och självklart vill vi att Lillen ska få tillgång till så många språk som möjligt. Språk öppnar dörrar. Språk berikar. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Vi har bara varit upptagna av andra saker i livet.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Gonatt! </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1039408214668306186.post-12720235638008679802012-08-08T19:23:00.000+02:002012-08-08T19:24:51.334+02:00LitenLillen charmar personalen från ASIH allt som oftast. Vi
låter honom vara med för det mesta, om han inte är alltför uppspelt eller
högljudd, och han ser allt som händer och förstår att de är här för att hjälpa
pappa. För att pappa ska få medicin. Sedan så vill han ju, som den treåring han
är, ha deras uppmärksamhet. För någonstans så hoppas han ju att de också kommer
för att leka med honom. Han visar sina leksaker, gör akrobatiska konster och
vill gärna berätta olika saker för den personen som kommer. När sköterskan ska
gå sätter han fram skorna, öppnar ytterdörren och vinkar hejdå. Det börjar dock
avta lite och vissa gånger sitter han kvar och pular med sitt trots att
sköterskan kommer. Jag ser det som att han vet vad som händer och inte har
samma behov av att vara med alla gånger.
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Lillen lärde sig snabbt att han måste vara försiktig när S är kopplad till droppställningen och har gått igenom alla delar med
pappa. Han vet att det sitter en nål bakom slangen och att medicinen går in
där. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
<o:p> </o:p>Den senaste tiden har lillen helt plötsligt börjat gråta och
vill bli kramad eller buren. Han gråter en stund, sitter och kramas och sedan
går det över och han fortsätter leken. Detta händer inte varje dag men det har
hänt flera gånger. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Han försöker trösta oss på sitt sätt. Det har vi förstått.
Han hjälper sin pappa med att hämta eller bära saker åt honom. Han känner sig
delaktig. Men han sörjer givetvis också. Det är då dessa gråtanfall kommer tror
vi. S säger att han känner det i lillens kramar, att han är ledsen för pappas
skull. Jag känner det i hans kramar. Att han känner min sorg. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Eller när han säger att vi inte är ledsna. Ingen är ledsen. </div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Häromdagen när jag lämnade på dagis kramade han om mig länge
och sa</div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
– Lillen tycker om mamma. Lillen tycker om pappa också. </div>litesomvihttp://www.blogger.com/profile/08167284294749170106noreply@blogger.com1