Funderingar i en dumstrut

Idag har jag haft dumstruten på. En liten stund i alla fall.

Jag tillhör kategorin som inte gärna går till läkaren.
Det gäller även gyn.
Jag gick inte när jag fick kallelse till cellprovtagning...
Och nej, jag har inte varit på efterkontrollen hos barnmorskan, den man gör
tre månader efter förlossningen. Jag har inte heller listat mig på någon vårdcentral.

Nu fick jag precis reda på att ytterligare en person i min närhet, en nära vän väntar på besked om hon drabbats av cancer eller inte. Det är dels en cysta på den kvarvarande äggstocken, den andra är bortopererad, och dels nya förändringar i livmodertappen.

Jävla cancer.

Så vad gör jag? Kastar mig över telefonen för att boka tid. Nu jäklar ska jag ta tag i mig själv.
Måste sluta vara så slarvig.
Jag ringer till samma gynmottagning och läkare som jag var hos senast. För några år sedan.

Hamnar i telefonkö.
När jag kommer fram och svarat duktigt på frågor
säger sköterskan att om jag inte har några besvär kostar besöket minst 1000 kr då det inte är subventionerat av landstinget med enbart en hälsoundersökning.
En förändring som tydligen genomfördes för fem år sedan, förklarar hon.

Men vaddå är det konstigt att man bara vill kolla att allt är ok? frågar jag och
säger att jag gärna väntar, jag vill inte ta tid från de som har besvär och nej, jag har inga besvär men vill ta cellprover, är det konstigt?

Ja, det är omodernt enligt sköterskan. Och cellprovtagning får man kallelse till.
Men jag får gärna komma om jag betalar tusen spänn.

Ok, jag är omodern.

Jag säger spydigt att jag inte tycker att det är speciellt roligt att besöka gyn, att det inte är för att jag inte har något att göra om dagarna utan att jag helt enkelt låtit det gå för alldeles lång tid.

Så lägger vi på.

När jag sansat mig och börjar tänka efter så skäms jag.
Herregud, hon vet ju inte vad jag går igenom.
Att jag nyss fått reda på att min pappa har cancer, att jag nyss fått reda på att en f d arbetskamrat inte klarade sig utan dog av cancer, att min väninna väntar på sitt besked.

Hon sköter sitt jobb och svarar på frågor och informerar om de regler som gäller.
Det är ju inte hon som hittat på detta. Det är ju inte personligt.
Men det var henne jag var spydig mot.

Så jag sitter återigen i telefonkö. Och när hon väl svarar så ber jag henne om ursäkt.
Jag förklarar att det är mycket cancer i mitt liv och att det inte var meningen att fräsa.
Hon godtar min ursäkt, menar att hon inte alls tagit det personligt och säger så att oro däremot är en indikation för att få komma på läkarbesök.

Så jag får en tid. 320 kronor kostar det. Och det är läkaren (!?) som avgör om jag ska betala för cellprovet eller inte.

Vi lägger på.

Och sedan funderar jag vidare i min strut.

Bokar man tid för en hälsoundersökning om man inte är orolig? Bara för att?
Ja, jag vet ju att vissa försäkringsbolag och arbetsgivare ibland begär det, men jag menar annars?

Om jag, när vi avslutade samtalet första gången ringt om och sagt att jag fått besvär, hade jag fått en tid till enligt taxan på en gång då? Blir det mer i ersättning till läkaren då?

Och är tusen spänn mycket pengar i sammanhanget? Tvåtusen? Tretusen?
Vem sätter prislapparna och hur tänker man?