
Dagisbacillerna har gjort entré.
Än så länge är det bara lilleplutt som är drabbad.
Nätterna är värst. Hosta, snörvel och tårar.
Har varit kruppvarning några gånger men tack och lov så verkar han klara sig denna gång.
Annars har övergången till dagis gått över förväntan.
Han trivs och tar för sig och är inte ett dugg intresserad av att gå hem när passet är över.
Hm, han verkar faktiskt tycka att det är skönt att slippa sina kära föräldrar...
En helt ny värld ligger för hans fötter och tiden räcker liksom inte till.
Det är så mycket som ska utforskas.
Vilken underbar känsla. Att varje dag få upptäcka nya saker, dofter, smaker och upplevelser.
Och vilken gåva att få vara med och uppleva det igen tillsammans med honom.
Vilken gåva han är. Tack S.
Lilleplutt och jag brukar stanna och titta på hundarna som springer lösa på den stora hundrastgården som vi passerar på väg hem.
Lillen skriker och skrattar av förtjusning när hundarna jagar varandra i hög fart.
Ur deras leende munnar hänger stora och röda tungor. För en kort, väldigt kort sekund kan jag önska att jag var en av dessa jyckar.
Lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar