S och jag över en kopp kaffe imorse.
- Jag saknar oss. Våra skratt, våra samtal. Det som var vi. En hand på ryggen när du går förbi. En kram, en puss. Jag saknar det, det är en stor del av mitt hjärta som fattas. Jag vill att det ska vara som förut.
- Jag vill också att det ska vara som förut älskling, tro mig. Men det är det inte, svarar jag med gråten i halsen.
Jamen snälla du, krama honom, pussa honom tänker ni nu.
Det gör jag. Men det är inte på samma sätt. Det är fortfarande inte vi.
Herregud som jag önskar att det ska vara som förut.
Jag saknar oss jag med. Så oerhört mycket.
Ni finns där.
SvaraRaderaEr kärlek finns där.
Inte som förut men
Kanske bara runt hörnet.
Er kärlek finns där.
Kanske starkare och större än förut.
Kanske annorlunda.
Men er kärlek finns.
Ni finns.
Kramar//Maria B
Just nu ligger allt fokus på det sjuka. Ibland orkar man inte känna kärlek och sensualitet då. Man orkar bara överleva. Men den tiden kommer, den tiden när ni hittar tillbaka till varandra. Det fixar ni.
SvaraRaderaKram
/Åsa
Det är svårt jag vet.
SvaraRaderaVill säga nått bra, men vet inte vad.
Jag känner bara igen mig.
Kan bara säga, jag förstår.
Det är inte som det var förut.