Jag tar mig ned i tunnelbanan och blandar mig med strömmen människor som är på väg någonstans. Och det jag redan vet slår mig plötsligt med full kraft.
Det är så oerhört jävla sorgligt.
onsdag 4 juli 2012
By your side
Det doftar sommar. Vi sitter på en uteservering och babblar.
Trots att det gått väldigt lång tid sedan vi sågs är det ingen hejd på kacklet.
Finaste vänner. Vi skrattar, käkar tapas,
tittar på bilder och dricker vin. Vi spanar på förbipasserande människor och
pratar om livet. Separationer, bonusbarn, nytt jobb, nätdejting. När jag berättar om vårt så blir de tysta. De
tittar ned, vet inte riktigt vad de ska säga. Deras ögon är så ledsna. Kramarna
känns extra långa när vi säger hejdå.
Jag tar mig ned i tunnelbanan och blandar mig med strömmen människor som är på väg någonstans. Och det jag redan vet slår mig plötsligt med full kraft.
Det är så oerhört jävla sorgligt.
”Det går inte en enda
dag utan att jag frågar mig hur jag ska klara av att leva utan dig vid min sida”
Jag tar mig ned i tunnelbanan och blandar mig med strömmen människor som är på väg någonstans. Och det jag redan vet slår mig plötsligt med full kraft.
Det är så oerhört jävla sorgligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära vän <3 Jag ofta tänker på dig. Skulle jag se dig så skulle även jag ge dig en jätelång kram. Undrar hur det gick med det som vi hade mejlkontakt om. Du kan mejla och berätta om du vill. Det är bra att du har fina vänner även om dom inte finner rätta ord. En kram kan säge mer än tusen ord. Många kramar till dig och de dina. Tali
SvaraRadera