Jag lade mig bredvid vår förkylda bebis i eftermiddags. Vi somnade båda två och sov i nästan fyra timmar. Jag drömde en hel del. Drömmen jag hade i mitt huvud när jag vaknade var jag cyklandes på en motorväg. Det går fort. Väldigt fort. Jag nästan flyger fram. Det enda jag hör är ett slags sus i mina öron. Jag kan inte stanna. Jag kan inte stanna. Jag ser knappt någonting. Det går väldigt fort. Jag håller hårt i styret. Jag kan inte stanna.
Så vaknar jag.
Jag har tänkte en hel del. Grubblat och fnulat.
Jag har bland annat tänkt på hur vården fungerar egentligen och hur cancersjuka patienter blir bemötta.
Tänker på de inlägg som skrivits angående läkare som slår undan benen för sina patienter genom att förkunna att det är kört.
Så kommer jag på något som en bekant berättade för mig häromdagen. Vet inte om det går under epitetet "rolig historia".
Såhär var det:
- Vet du vad det är för skillnad mellan en läkare och Gud?
- Gud vet om att Han inte är läkare.
Hon som berättade detta arbetar själv som sjuksköterska vilket kanske säger en hel del...
Och apropå det, har nyligen hittat till en blogg som skrivs av en akutsjuksköterska
http://detstoralivspusslet.blogspot.com/. (Av någon anledning, läs: jag är extremt oteknisk,så lyckas jag inte länka, trots att jag lyckats längre ner. Hoppas ni hittar dit ändå)
Hon resonerar i sitt inlägg om Vårdcentraler kring hur man som patient ska kunna avgöra om en läkare är kompetent eller inte. En bra läkare enligt henne visar sina svagheter, vågar säga att han/hon inte vet, vågar rådfråga sina kollegor.
Den 4 maj är en stor dag. Monica ska friskförklaras från sin svåra cancer. Hon arbetade som sjuksköterska inom cancervården när hon sjäv drabbades av sjukdomen.
Den 4 maj är det äntligen dags. Grattis Monica! Så glädjande, inspirerande och hoppfullt att du ska bli friskförklarad. Heja dig!
Tack snälla du för din varma omtanke, när du själv har så mycket att tänka på. Sitter just nu på 1177 och arbetar 2:a natten i rad. Går av imorgon bitti. Tänker på vilket bra jobb jag har som har fått den fina förmånen att hjälpa patienter som av någon anledning inte mår bra. Det är 28 år nu som jag jobbat som SSK. Och min uppgift här och nu är att ingjuta mod och ork till människor som har ångest av någon anledning nattetid. Lugna barnfamiljer och hjälpa dem till sjukhus eller egenvård för sina små barn som har feber eller andningsproblem pga av förkylningar. Livet är en berg och dalbana. Gå in och läs på bloggen "Ellys Kamp" på bloggportalen. Min väninnas barnbarn. Det får en samtidigt att få lite perspektiv. Nu rustar jag mentalt för tisdag. Var modig för ni klarar detta.
SvaraRaderaKram Monica
http://lillaellyskampmotjeb.blogspot.com/
SvaraRadera