Regnet smattrar mot köksfönstret. Det är fortfarande mörkt. Jag har morgonpasset idag och lilleplutt tycker att 05:32 är en ypperlig tid att starta dagen på. Så gryr dagen och jag ser till min stora glädje att vår duvhök Stökis är tillbaka och intagit sin position på en gren högt upp i den högsta tallen. Där sitter den och spejar ut över området. Tyvärr så hittar jag inte bilderna vi tog på den förra året men så fort jag gör det lägger jag ut en. Stökis försvann i våras, närmare bestämt samma vecka då S genomgick den stora operationen. Idag, på självaste fars dag är den tillbaka. Jag är ju så barnslig så jag tänker och hoppas att den är här för att vaka över oss. Vår skyddshök. Jag tycker att den är så häftig och vacker. En gång flög den förbi vardagsrumsfönstret just när jag råkade stå där och jag fick nästan en chock när jag såg hur stor den är. Den sitter på sin gren fram till tio-elva-tiden ungefär, sedan flyger den iväg och kommer tillbaka på eftermiddagen. Får se om den har samma rutiner denna omgång...:)
Och till alla pappor därute. Grattis på fars dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar