Translate

onsdag 12 januari 2011

Hemresan

Vi ska resa hem efter en veckas semester i värmen.

Jag känner vemod. Konstigt, efter bara en vecka så tycker jag att lägenheten är vår.

Det regnar. Vi packar. Det klarnar upp. Strandpromenad i blåsten. Det regnar. Vi packar.

Bussen hämtar upp utanför hotellet tidigt på morgonen därpå.
Det blir en skumpig och varm resa genom månlandskapet.

Sms. Planet som ska flyga oss hem är trasigt och står kvar på Arlanda. Kraftiga förseningar väntar. Vi ombeds checka in bagaget. Med buss transporteras vi till ett närliggande hotell.
Buffé.

Det blir grisfest trots allt. Öl på fat som man häller upp själv. Det rinner öl överallt. Övergivna plastmuggar med skum på belamrade bord.
Jag försöker hälla upp så försiktigt och långsamt jag bara kan.
- Man gör precis tvärtom, tjoar tjejen bakom mig och häller snabbt upp två perfekta öl till mig och S.

Väntar. Efter många och långa timmar bussas vi tillbaka till flygplatsen. Vi måste komma iväg före midnatt då flygplatsen stänger.

Flygbolaget har skickat ett ersättningsflyg från ett av våra baltiska grannländer.
Strax före midnatt går vi till vår stora förvåning ombord på skruttibangbang. Och befinner oss så in the twilightzone.

Flygvärdinnorna ser lobotomerade ut, sminkade som Diana i V och iklädda chockrosa dräkter.
En av de har en byxdress med urkameltån. Vi försöker att inte stirra såklart.

Vi klämmer oss ned i sätena. Barnens huvuden hänger. Flygvärdinnorna ler stelt och delar ut de tre kuddarna som finns denna nattflygning till ära. Pursern rabblar säkerhetsanvisningarna i den knastrande mikrofonen. Han pratar väldigt fort. Men vad är det han säger?

Någon skrattar till lite för högt. Vi pillar nervöst på våra säkerhetsbälten och försöker att inte titta på varandra. För då brister det.

Pursern ser ut som en filmalbinoskurk och skulle lätt platsa i någon gammal Bond-rulle. Eller i en porrfilm. S och jag har svårt att bestämma oss. Igor som vi nu kallar honom, är två meter lång och vi är lite rädda.

På något bisarrt sätt är det bättre när han pressar sig fram genom flygplansgången med sin lilla vagn leendes sitt rigor mortisgrin samtidigt som han frågar
- Mör kåffi? Ti? än när han pratar i mikrofonen. Snabbt, så att ingen ska märka att han inte kan engelska typ.

Piloten tar vid och hälsar oss välkomna ombord. Vi ska ”bi sörvd drincks äns sängvitjiis änd vi höpe ju injöy se flejt in this earkraft”

Earcraft.

Vi får några ledsna mackor. S ber om vatten utan framgång.
När han istället frågar efter Coca-cola så ser flygvärdinnan undrande ut.

Ett friskhetstecken enligt en bekant. Att någon inte vet vad Coca-cola är. Det bådar gott om framtiden. Han har förmodligen rätt.

Lamporna släcks.
S sitter med den lilla bruna papperspåsen i handen. Buffén gör sig påmind.

Det prasslar om den lilla påsen. Varför görs de så små?

Femton minuter före landning tänds lamporna. Lätt panik uppstår. Folk går på toaletten samtidigt som planet går ned för landning.

Byxdressen går förbi och instruerar med sina armar att jag ska spänna fast min bebis och mig själv. S och dottern står i den lutande toalett-kön. Bebisen gråter. Byxdressen ställer sig återigen vid min plats, ler sammanbitet och viftar med sina armar att jag ska spänna fast oss. Bebisen skriker.

Vi landar. Suverän landning.
Klockan är 6:30 och ur högtalarna ljuder Macarena på hög volym.
Följt av Coco-Jambo...
Igor står vid utgången iklädd en slags fladdrande läderrock och hälsar oss "Gydmörning".

Hemma.

6 kommentarer:

  1. Ha, ha. Så underbart roligt skrivet. Tur att ni kom hem!

    SvaraRadera
  2. Tack! Mmmm, vi var väääldigt glada när vi kom av planet :)

    SvaraRadera
  3. Hu!! Nästa helg sätter vi oss på ett plan till Teneriffa... Vill helst inte ha "er" hemresa! Skönt att ni är välbehållna:)

    Kram från Anna

    SvaraRadera
  4. Åh vad härligt! Hoppas ni får en skön semester :)

    SvaraRadera
  5. Vilket underbart sätt du skriver på. Har just hittat din blogg och fastnade direkt. Hur du än mår och vad du än skriver om så träffar varje ord så rätt. Jag gillar dig! Kämpa på!

    Kram från Suz!

    SvaraRadera