Ängel

Lilla fina Linda!
Sov gott, underbara människa. Vila i frid.
Jag gråter, jag har gråtit i flera dagar sedan jag förstod att slutet var nära.
Fy fan för cancerhelvetetssjukdomen. Jag är så arg, ledsen och förtvivlad. För Lindas skull, för hennes barns skull, för S skull, för våra barns skull, för min skull, för alla drabbade och anhörigas skull. Faaaaaan att det ska vara så svårt att knäcka detta, att lösa cancergåtan, att finna bot. Jävla sjukdom som förstör så mycket för så många, som orsakar så mycket smärta.

Det är lite för mycket just nu. Minst sagt. Vårgrus, hjärtklappning, fågelkvitter, mardrömmar, ljusa kvällar, svarta tankar, skrattanfall, gråtattacker, framtidstro, panikångest, brända chokladmuffins, kärleksbrev. Rädsla. Hopp. Kaos. Lugn. Kärlek. Förtvivlan. Stress. Sömn. Tandagnisslan. Väntan. Vi väntar. Och väntar.

Kärlek och hopp till alla er där ute. Och här ett exempel på att det går att göra skillnad, att påverka.