Dagisbacilluskerna är skoningslösa. Ingen i familjen klarar sig undan.
Nu har vi dock sakta men säkert börjat kravla oss upp och tillbaka till vardagen.
Vissa dagar är det rena gråtkonserten på dagis vid lämning, det skär i hjärtat att se de små pluttarna tulta omkring och gråta efter föräldrarna.
De är så små.
Och fantastiska som ändå klarar det så pass bra och förhållandevis snabbt. Personalen gör ett jättejobb - tänk att få 15 små kottar under två år att äta och att somna.
Jag avbröt min vampyrhelg idag. Efter flera dagars skrotande och snytande inomhus, iklädd en av S gamla och alldeles för stora tröjor, mysbyxor och fårskinnstofflor.
Glad att det inte ringde på dörren.
Solen är tillbaka. Fåglarna är som tokiga och det sjuder verkligen i naturen, det är så häftigt. Jag älskar den här tiden på året - allt är liksom sprickfärdigt.
Skatorna flyger förbi vårt köksfönster med sina pinnar i näbben - det arbetas för fullt.
Promenad och tanka energi.
Täckstift runt ögonen för att dämpa vampyrlooken lite.
Vampyrandet rör givetvis bara ljusskyggheten, inget annat.
Solen ger, ljuset ger och jag vill känna mig som en Michelingubbe, sprängfylld med energi som jag sedan kan dela med mig av.
Nja, jag är inte riktigt där. Inte just idag.
Men dagen idag är så mycket bättre än dagen igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar