Tänk om detta kan bli verklighet? Läs och begrunda. Är det inte sorgligt att det som kan tyckas självklart ska vara så svårt? Att inte glömma bort människan bakom diagnosen? Hur många gånger har man inte läst och hört om hur patienter och anhöriga som får kämpa för att få rätt vård, bemötande och information? Hur många gånger har jag inte undrat varför vissa väljer ett vårdyrke när det är uppenbart att intresset och respekten för andra människor saknas?
Vi vet hur det känns att få ett cancerbesked och i samma andetag få höra att det är semestertider, välkomna tillbaka i augusti.
Två år efter cancerbeskedet är det fortfarande ingen som frågat oss hur vi mår eller om vi behöver prata med någon. Men. Två år efter beskedet så går livet vidare, S mår lite bättre och har idag tillgång till den bästa vården, tack vare den nya fantastiska läkaren, och de bästa medicinerna. För det är jag så oerhört tacksam.
Här: bloggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar