
Vaknar till tonerna av Krakel Spektakel. Min vackra tvååring hälsar den nya dagen välkommen med sin skönsång och mitt mammahjärta smälter.
Hade dock gärna sovit en liiiten stund till, men...
Finns det något mysigare än en rödmosig, nyvaken och rufsig liten människa som väcker dig med glad och lite hes sång? Jag håller hans knubbiga och klibbiga lilla hand i min och tackar alla högre makter för att han valde oss.
Med lätta steg lämnar jag hemmet och promenerar till jobbet. Vi är inte så många idag, denna klämdag, det är inte lika många cyklister som svischar förbi mig. Och hade det varit det så hade det inte heller spelat någon större roll. Känner mig energisk. Hoppfull. Snart börjar ledigheten. Längtar.
Och jag tycker att det är fantastiskt att det händer saker inom cancervården, äntligen.
Har en känsla av att det kanske inte framgick riktigt av mitt förra inlägg.
Krakel Spektakel, vad tänker du på?
Trevlig helg på er alla fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar