Bättre

Så jag skärmar av. Och vänder mig inåt för att hantera känslostormarna, för att överleva. Jag vet att jag kan verka känslokall, men så är det inte.
Jag kväver gråten när jag hör våra låtar, som du ju i all välmening spelar för att jag ska må bra. Men som rör upp så mycket inombords.
Våra vackra minnen. Vår historia och den starka kärleken som finns emellan oss.
Våra drömmar. Vi.

Jag kommer igen, det gör jag. Jag måste bara få köra lite fram och tillbaka vid bergets fot, gasa och bromsa, gasa och bromsa, sakta ta fart för att åter orka ta mig uppför.

Och jag ska hålla om dig inatt igen, när du försöker gråta tyst i sängen för att inte väcka mig. Jag kommer att vara vaken. Och kyssa bort dina tårar.

Det kommer att bli bättre mitt hjärta.
Vi kommer att öppna våra köksfönster när barnen har somnat och slänga upp våra fötter på fönsterbrädan. Vi kommer att njuta av solnedgången och koltrastens sång. Vi kommer att blunda och lyssna på suset i skogen utanför.
Vi kommer att dricka vin, lyssna på Van Morrison och skratta åt våra egna sjuka skämt.

Det kommer att bli bättre min älskling.