Om när cancern kom till vår familj. Om kärlek så stark så att den knappt går att beskriva. Och om bottenlös sorg och förtvivlan. Om livet. Våra liv. Om döden.
Translate
söndag 3 juli 2011
Låt mig
Låt mig hoppa ner i ett djupt svart hål där ingen kan höra mig skrika. Eller gråta. Och låt mig vara. Fråga inte. Rör mig inte. Prata inte med mig. Ropa inte. Leta inte efter mig. Låtsas som om jag inte finns. En stund bara. En liten stund.
Du beskriver så fantastiskt bra har det känns, önskar dig inre styrka att ta dig igenom.Cirkusen på jobbet kan väl vara betyda en sak, för många kvinnor på jobbet, har också varit med om det, hemskt!!
Jag vill inte störa, bara krama dig.
SvaraRadera/Åsa
Igenkänning.
SvaraRaderaKram
Stor kram, vad som än har hänt.
SvaraRadera/Nina
Ensam är inte stark... men känslan och behovet av att få lämnas ifred, med sorg och ångest är förståeligt
SvaraRadera*skickar dig lite styrka och värme*
En stor kram. Du finns i mina tankar//Maria B
SvaraRaderaDu beskriver så fantastiskt bra har det känns, önskar dig inre styrka att ta dig igenom.Cirkusen på jobbet kan väl vara betyda en sak, för många kvinnor på jobbet, har också varit med om det, hemskt!!
SvaraRaderaTack för kramarna.
SvaraRaderaJa cirkusen drivs av kvinnor, tyvärr...