Bergochdalbana

Gjort Göteborg i några dagar. Underbart. X2000, dock utan AC på väg ner...
Turistar i stan, Universeum och Liseberg.
Dottern är fullkomligt lyrisk.
- Börja med Balder, säger S övertygande.
Dottern jublar.
Vi går och ställer oss i kön. Jag tänker att det är ingen match, det här fixar jag galant.
25 minuters väntetid. 25 minuter som jag ägnar åt att försöka hitta den bästa förklaringen till varför jag inte ska åka med. Hjärtat pumpar hårt. Dottern är så exalterad och förväntansfull att det är bara att glömma att fega ur.
Jag tittar på den märkliga konstruktionen och undrar vad fan jag har sagt ok till. Det är så varmt att jag är övertygad om att det kommer att börja brinna i de torra gamla plankorna som Balder utgörs av. Nu är det dags att sätta sig i den lilla vagnen. Det finns ingenstans att hålla i sig. Vi åker. Jag blundar. Och skriker. Jag öppnar ögonen för att genast stänga dem igen. Och skriker ännu mer. Ibland hör jag min dotters underbara skratt.