Och nu, ett litet inlägg om allt och inget.

Tänker alldeles för mycket. Går inte att stänga av hjärnan, tyvärr. Senaste tiden har jag punktligt vaknat runt ett, halvtvåtiden på natten för att vänta in fåglarna. Vilket liv de för. Men vad fasen, de är bara glada, tänker jag där jag ligger och snurrar i sängen. Men bara en liten stund. Går oftast upp och sätter mig vid datorn ett tag. Krakel Spektakel vad tänker du på?
Vi tänkte försöka få ett till barn, tätt efter lillen så att de skulle kunna växa upp tillsammans, ha varandra. Så blir det inte. Känner mig så oerhört egoistisk som sörjer det. Jag har ju två underbara barn. Och min man kämpar hela tiden mot sjukdomen. Vi kämpar tillsammans.
Varför sörja det man inte får istället för att glädjas över det man har?
Men jag sörjer ändå. Och är innerligt förbannad över att cancern bestämde sig för att ta över och bestämma över våra liv. För det är den som styr nu. Vi kan ju försöka intala oss att vi bestämmer. Men vi vet ju alla att så är inte fallet. Sjukdomen håller i taktpinnen. Och vi försöker leva livet fullt ut däremellan.
Funderade över livets kontraster häromdagen. Och kom att tänka på flera exempel. Som att samtidigt som vårt barn växte och frodades i min mage, så gjorde den elaka tumören det i S mage.
Det vackraste och det mest fruktansvärda – så nära och samtidigt, sida vid sida.
Så tänkte jag på hur vi kör ner grädde och smör i maten. För att få upp makens vikt. Alla är glada och nöjda med maten. Men den enda som går upp i vikt är undertecknad…
Jag förbannar tvättmaskinen som krymper mina kläder. Dagens i-landsproblem.
Så tänkte jag på det att samma år min farfar gick bort, så föddes min dotter, med bara ett par månaders mellanrum. Och samma år som min mormor gick bort, så föddes min son. På hennes födelsedag faktiskt. Är det inte märkligt? Så det är väl lite som man säger att den ene tar den andres plats. En försvinner, en ny kommer. Och så fortsätter det i all oändlighet. Förhoppningsvis.
Men jag vill bara sova. Snälla låt mig sova och slippa alla tankar, alla drömmar. Jag vill bara sova.