Nu har det hänt igen. Sladdertackorna på jobbet är igång och föremålet för skvallret denna gång är jag.
Min och kollegans schemaändring har väckt ont blod och några av tanterna är alldeles till sig i trasorna för att få veta varför vi ”favoriseras” av cheferna. Det är gliringar och diverse kommentarer och vissa hälsar knappt. Det springs inne hos cheferna och det tisslas och tasslas bakom dörrar. Hur vet jag det? Jag ser det. Och jag hittar dem bakom dörrarna när jag ska in i olika förråd och hämta saker. Min närmsta kollega som anpassat sina arbetstider efter mitt schema för att arbetet ska flyta på så bra som möjligt får även hon taskiga kommentarer, oftast levererade med ett leende på läpparna.
Jag skäms över att vara kvinna när jag gång efter annan ser detta beteende. Jag vet att några av er tycker att jag ska berätta om min situation för att få ökad förståelse på arbetsplatsen. Jag har berättat för dem som står mig nära, men utöver det så har ingen med mitt privatliv att göra. Jag har ingen som helst skyldighet att redovisa mitt liv och mina problem för ”arbetskamraterna”.
Om verkligheten varit en annan hade jag kanske gjort det. Men min arbetsplats är mycket speciell, det finns en klick människor som får sin energi och mening i livet genom att baktala och smutskasta andra inom gruppen och genom att gotta sig i andras olycka.
De sitter som en flock hyenor och slickar sig runt munnen, ingen går säker.
Vi har haft konsulter och psykologer inkopplade flera gånger tidigare för att få bukt med problemen och skitsnacket. Det har blivit något bättre men än är det mycket arbete kvar.
Men som någon kommenterade i mitt inlägg ”Hålla ihop”
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte stöttar varandra.
Det är hemskt att du ska behöva stå ut med påhopp och baktal. För...ligt! Det är inte klokt att kvinnor gör så här mot andra kvinnor. För det är alltid kvinnor mot kvinnor. Vet vad du pratar om. Kvinnor borde stötta varandra istället. Vad beror det på? Jag tror det är avundsjuka, missundsamhet. Avundsjukan är en allvarlig sjukdom som man kan drabbas av. Cancer är för...ligt men avundsjukan tär och förgör den också.
SvaraRaderaFörsök att inte ta åt dig. Det är lätt att säga men det är inte du som är problemet. Tyvärr skapar sådant här så mycket negativ energi, tar så mycket kraft. Du ska inte behöva ta det här. Du behöver lägga din energi på annat. Sedan kan man ju önska att din chef "sätter ner foten".
Många kramar från Maria B
Hur orkar dom, har dom inget att göra??? Jag skäms när jag hör detta. Varför är det nästan bara kvinnor som gör så?? Nej fy f-n. Hoppas att du kan stå över deras tarvliga påhopp. Du har nog som det är. Skickar styrka till dig, kram Lillan
SvaraRaderaSå himla onödigt. De ska skämmas att bära sig åt så mot en kollega på det här sättet. Missunsamt och elakt är det. Du gör rätt om du känner att du inte vill berätta, det behöver du inte göra. Man ska kunna få förståelse ändå. Såna energitjyvar ska man passa sig för. Försök att inte bry dig om dem, men det är nog lättare sagt än gjort. Du är ju människa. Så dumt att de här kvinnorna ska få göra även din tid på arbetet tungt och krävande. Du har väl nog som du har det.
SvaraRaderaKram
/Åsa
De här kvinnorna har problem och avundsjukan tär på dem. Jag har upplevt detta en gång på min arbetsplats. Hade gott om stöd från mina överordnade, så jag beslutade att ignorera den här månniskan och det hjälpte faktiskt. Att tala med henne för att lösa problemen var inte en möjlighet. Otrevligt när det händer, men det finns människor som man bara måste undvika.
SvaraRaderaKram och Good luck!
Gunilla
Ja fy fasiken för självupptagna bittra kärringar som projicerar all sin ångest på andra... Det låter inte som nån vidare bra arbetsplats du har, tyvärr. Det känns som om du har mycket ändå. Förstår din ovilja att vara personlig men tror ändå du skulle kunna säga att du har en närstående som är svårt sjuk och därmed förhoppningsvis vinna lite mer lugn o ro. Hyenor!!!!
SvaraRaderaHoppas på glada positiva besked för dig hemma och att skatorna byter jobb!
Kram S