Kemikalieklur

Dagens i-landsproblem: Jag är extremt ljudkänslig just nu. Klarar inte riktigt av dunsar, saker som faller, ringer, låter eller smäller. Har även svårt att somna. För att jag hör en massa ljud istället för att slappna av. Och när jag väl somnar så vaknar jag väldigt lätt. Vaknar faktiskt av minsta lilla knäppning eller annat i huset. Inatt vaknade jag av att någon av grannarna kissade. Jag hör hur det skvalar, ljudet av toarullen som dras ut från hållaren och sedan en spolning på det. Steg. Sen då? Ja, sen är det kört. Ligger och lyssnar till lillens snusande och försöker att andas i samma takt för att locka fram sömnen och ron. Men icke.

Det kliar och det svider. Mina eksem har tagit fart igen och jag försöker parera så gott det går med mina salvor. Det är händerna som är värst. Huden brister och det svider, nagelbanden på de drabbade fingrarna är borta, som uppkäkade av eksemet, jag har sprickor på några av fingertopparna. Men även runt ena ögat börjar det fnasa och klia. Jag känner igen detta.

När jag träffade S för över fem år sedan var mina eksem som värst. Förutom såriga händer, även på handflatorna, och fnasiga, torra och röda ögon så var även munnen och läpparna åt helvete. Jag hade sprickor och blåsor och rodnad över hela munnen. Varje morgon sprack allt upp och jag provade med allt möjligt för att få det att lugna ned sig.

Jag träffade S under en extremt stressig period av mitt liv. Jag var varannanveckas mamma, heltidsstuderande samt deltidsarbetande.

Efter ett tag märkte vi dock att mina eksem blev något bättre, framförallt varannan helg. De helgerna jag bodde hos honom, mina barnfria helger. Då kraschade jag, tillät mig vila, lät S ta hand om mig, mata mig, krama mig, skratta med mig, sova hela dagen - andas.
Ganska uppenbart att besvären var stressrelaterade.

Mina eksem blev bättre och bättre. Så blev jag gravid. Eksemen försvann helt. Jag frågade läkaren hur det kunde komma sig att mina långvariga besvär bara försvann sådär? Han pratade om östrogenisering och rekommenderade mig att alltid vara gravid…
Skämt åsido, man har tydligen gjort tester där det framkommit att hög halt av östrogen minskar/dämpar allergiska reaktioner. Men det är svårt att framställa läkemedel som håller måttet. Enligt den läkaren, vill säga.

Jahapp. Kärlek och lugn och ro alltså.

Så såg jag nyligen filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.
Filmen är mycket intressant, informativ, tankeväckande men framförallt skrämmande. Det som gjorde störst intryck på mig var den delen där det framkom att ju fler barn vi kvinnor föder, desto lägre halter av kemikalier har vi i våra kroppar. Därför att våra bebisar renar oss, renar våra kroppar från gifter och kemikalier.
Dagens bebisar föds med höga kemikaliehalter i blodet. Att moderkakan skyddar mot allt är tydligen inte helt riktigt.
Åh vad dåligt jag mådde av att få reda på detta.
Lillen går alltså omkring med allt detta i sin lilla kropp nu.
Visst är det en svindlade tanke att våra bebisar gör oss friskare genom att ta över våra gifter? Och med detta avfärdar jag absolut inte stressteorin. Inte alls, eftersom min eksem tagit fart igen och livet är som det är just nu.
Men visst blir man ändå lite fundersam?