Sitter i väntrummet till avdelningen för strålning.
Väntar på S som ska få venporten inopererad. Jag får inte följa med in. Fine.
I väntrummet sitter det en äldre man och suckar. Ett äldre
par, där kvinnan verkar vara patienten. Två medelålders kvinnor, kanske bär de
peruk? Jag bläddrar frenetiskt i skvallertidningarna. David Beckhams paket i
kalsongreklamen, jamen vem fan bryr sig om vad han har piffat kallingarna med?
Om han har det, alltså…Suck.
Namn ropas upp på löpande band, det verkar gå fort på
strålningen, det visste jag inte.
Snart sitter bara jag och den äldre mannen kvar. En sköterska kommer och meddelar att patienten är klar. Mannen pekar på klockan och säger något om tidsåtgången.
– Ja, jag förstår, men det är ingen busstidtabell här
förstår du, svarar sköterskan vänligt men trött.
Jag förstår att S står på tur. Sitter ensam ett bra tag . Jag
ser personal komma och gå. Ibland med sådana ansiktsmasker i händerna, ni vet
sådana man använder vid strålning av hjärntumörer. Och jag undrar vems de är? Hur mår de? Har de barn? Har de ont?
Nu kommer det en
kvinna i 35-40-årsåldern in och sätter sig i väntrummet. Hon suckar och stönar.
Hon bökar med sina saker, kollar i väskan, kollar mobilen, tar tag i en tidning
för att sedan kasta den på bordet med en smäll.
– Ska du också in till rum 5 frågar hon mig.
Jag svarar att jag väntar på någon. Jag väntar på någon.
Någon.
Men jag hade kunnat vara hon också. Ensam i väntan på strålning. Och en ansiktsmask.
Nu är det bara jag kvar. En sköterska kommer och meddelar att allt gått bra. Det ska fikas och informeras, sedan kommer S.
Jag har metodiskt avverkat alla blaskor och plockar upp en liten anteckningsbok. Den är skriven av patienter under behandling.
Jag läser t.ex
”God
blessed me with a brain tumor"
Eller
Eller
”Det finns en mening med allt, det finns en mening
med att jag har fått cancer och får genomgå strålbehandling”
Jag läser också ”Livet suger”
"Jag hatar cancer"
"Fyfan vad jag är bra som klarar detta" och
”Klar med 25 strålningen, nu väntar Thailand!”
Många nämner den fantastiska personalen. Jag kan bara hålla med.
Hej,
SvaraRaderaJag heter Annica bor utanför Falköping.
Gled in på din blogg från vardå? Cyberrymden är så stor ibland vet man inte var man är ibland.
Nu hamnade jag i en helt annan värld, cancervärlden. Din cancervärld. Och din mans så klart. Men främst din.
Du delar med dig av erfarenheter och reflektioner, det ger dimensioner. Jag gillar iitt sätt att skriva. Kort och koncist. Inget onödigt bjäfs. Kristallklara iakttagelser. Ingen gråtmildhet. Mer ilska. Det är livgivande.
Jag förstår verkligen hur komplext det måste vara att leva i canderland. Att veta att man kommer att förlora den man älskar mest. Och deala med det. Stå ut. Putsa på rustningen. Styra förbi blindskären där kraschen lurar.
Vet du, det är rätt skönt att krascha. Världen rämnar men finns kvar. Jag är 57, har kraschat några gånger. Skilsmässa, personliga problem, med barnen, dödsfall osv.
Man ger inte upp, man bara släpper allt för en stund. För att orka ta nya andetag, fylla trötta lungor med ny frisk luft, resa sig och kämpa vidare.
Man ska inte krascha ensam. Jag hade en terapeut. Annars hade jag inte vågat. Hon sa: jag är din container. Hör kan du tömma all skit. När du går stänger jag luckan och låser den.
Den containern var rätt full när jag var färdig efter 8 månader. Men jag var Lättad! Rustningen låg i containern. den behövdes inte längre. Jag visste ju vem jag var. Behövde ingen skyddande rustning längre.
Den terpaeuten satt inte och pillade på sitt halsband.Eller tittade på klockan. Hon var ingen papegoja. Då hade hon aldrig fått mitt förtroende.
Det finns bra terapeuter. Jättebra. Det finns nån för dig också. Ge det en chans.
Här sitter jag och ger råd åt en främmande människa, mitt i natten dessutom. Hoppas du inte tarilla upp. det var i all välmening. Kan inte sova efter knäoperation osv då jag vänt på dygnet. Brasan har slocknat, hunden småskäller långt inne i drömmens land. Man borde gå och lägga sig.
Varma hälsningar från Annica
Hej Annica!
SvaraRaderaTack för dina fina och kloka ord. Varför skulle jag ta illa upp? Uppskattar att du tar dig tid att läsa och skriva i bloggen.
Jag letar vidare efter "min" terapeut med tillhörande container. Klart jag ska ge det en chans.
Krya på dig!
Kramkram :)
Hej! Har läst igenom hela din blogg senaste veckan. Du skriver så bra, skulle kunna bli en bok, tänker jag, inget proffs i den branschen, men har gett mig något som jag söker, en slags bearbetning av en svår situation. Min vän sen dryga 20 år, är svårt sjuk i cancer, mitt i livet med familj o yngre barn. Cancern har tagit kraften, energin, livet som Borde ha funnits för att vara och delta i sina barns liv. Så svårt att se att tiden, möjligheten att orka delta i livet är så liten och förmodligen inte så länge kvar. Jag försöker fatta detta overkliga hemska som pågått i drygt två år och har en mkt dyster dödlig prognos, känns ibland som en overklig mardröm och ibland som fruktansvärd svart sanning: det är så lite liv och tid kvar. Tack för din blogg
SvaraRadera