Rapport från cancerland

Mamma är ok. Vi har fått svar från patologen. Två av knölarna är ofarliga. Den tredje och allra minsta är dock en sådan som hade kunnat bli farlig. Men den jäveln är borta nu. Allt är borta. Mamma tar Levaxin för att hjälpa den halva sköldkörteln som är kvar. Fatta vad glad jag är.

S har dragit ner på medicinerna sedan senaste läkarbesöket. Biverkningarna är för kraftiga och precis som i somras så blev det för mycket. För giftigt. Viktras, illamående, utslag och ökade smärtor.

 Nu ska kroppen få vila lite från medicinerna och tankas med näring och kraft. Penicillinkur är insatt för att dämpa abscessen som börjat spöka igen. Tumörerna håller sig relativt lugna förutom en jävel i levern som stuckit iväg…

 Hemmavid är det numer ASIH. Vilka människor.

 Varför måste det gå så långt innan allt plötsligt fungerar?

Vips är alla väntan och ovisshet borta. Det går inte lång tid mellan ett fattat beslut och åtgärd.

De skojar och diskuterar både med oss och sinsemellan. Man känner att detta är människor som trivs ihop, som har förtroende för varandra, som är professionella och som sist men inte minst känner en djup respekt för sina patienter.

Nu väntar venport, näringsdropp och sjukgymnastik.

Resten av familjen är plötsligt synliga. Vi blir tillfrågade och delaktiga. De informerar om närståendepenning. Känner jag till det? Ja, det gör jag men faktiskt tack vare bloggen. Det är ingen som informerat oss om detta på sjukhuset. Är inte det märkligt?
Jag har en tid bokad hos deras kurator. Har även bokat en tid på vårdcentralen för att se om jag kan få en remiss till någon. Detta hann jag göra innan jag fick veta om kuratorn men jag tänkte att jag behåller min tid utifall att. Det är säkert väntetider till psykologen…

Självklart är det mycket känslor och tankar i omlopp.

Viktigast av allt är att S får hjälp, att det händer saker. Det tär att se hans lidande, att han aldrig riktigt mår bra eller är bekväm. Enda gången han mår bra vad jag kan se, är när han tar en varm dusch. Måltiderna är lätt ångestladdade, kanske blir det lättare när vi vet att näringen ändå tillförs, även om det är svårt att få ner maten. Sängen ska nu anpassas så att S kan ligga någorlunda bekvämt. S får samtalsstöd via sitt arbete sedan en tid tillbaka.Trots att han fortfarande hävdar att han inte har behov av samtal så pratar han sig hes varje gång.  Och samtalen drar ofta ut på tiden. Jag är så glad att han har den ventilen.

Sedan finns ju allt det där som jag inte skriver om. Inte här.

Andas. Andas in. Andas ut.

Andas.