"Som om jag inte fanns"

Jag vaknar av att jag hör S röst. Han låter rädd. Han frågar dottern vad det är, vad det är som har hänt. Han ber henne att svara. Jag rusar upp för att finna honom utanför dotterns rum. Han är kopplad till droppställningen. Han tittar på mig förskräckt och säger att det är något med dottern. Jag rusar in i rummet vars dörr står halvt öppen på grund av värmen. Där finner jag min flicka helt förtvivlad. Hon blir lite rädd när hon ser mig för det visar sig att hon tittar på en sorglig film med hörlurarna på. Hon har varken hört varken S eller mig. Vi kramas och jag frågar vad det är för film. ”Älska mig” svarar dottern och berättar att den är bra men väldigt sorglig. Då hon inte kunde sova tittade hon på den på ”Youtube” där den tydligen finns uppstyckad. S hörde hennes gråt när han skulle gå på toaletten. När han pratade med henne och hon inte svarade blev han fruktansvärt rädd. Och då han inte hade så mycket kläder på sig ville han inte gå in till henne.

Vi lugnar ner oss, säger godnatt och går och lägger oss igen. Klockan är över ett på natten. Men S kan inte sluta gråta.

– Jag fick som en spökkänsla. Det var som om jag inte fanns.

Morgonen därpå googlar jag på filmen. Svart. Jag frågar dottern vad den handlar om. Mobbing som slutar med självmord, berättar hon. 

- Men mamma, jag grät för att det var en sorglig film, inget annat. Jag vill inte att du blir orolig nu.

Jag bakar mitt bröd.  Jag gråter när jag hör Abbas, "When I kissed the teacher" spelas på radion. Och jag ryser när jag tänker på det S säger till mig, om att känna sig som ett spöke.