Istället faller vi i varandras armar och släpper hejdlöst fram
gråten.
Tårarna.
Jag hör hur min ångest låter.
Skrämmande.
Jag hör min sorg och
ja, jag känner den allt för väl...
Den gör jävligt ont.
Ledsenheten.
Tårarna är varma och drippdroppar ned på mina knän. S tar av sig sin ”tisha” och vi snyter oss
båda i den.
Som två galna elefanter.
Som två galna elefanter snyter vi oss.
Med all sorg och ångest som ni befinner er i är det rätt att släppa ut allt och gråta ut. Även om det kanske inte lättar på trycket men det måste gå ut ur kroppen.
SvaraRaderaJag hoppas på mirakel för er, med HELA mitt hjärta!
Många varma styrkekramar till er <3
Tack! Och många kramar till dig.
RaderaAllt styrka till er!
SvaraRaderaÅh...Kramar till er, stora varma elefantkramar till er! Elefanter sörjer varandra och har långt fler känslor än människan kan förstå, hörde jag på tv:n... Att ni om natten var som två galna elefanter är fint ändå. Sorgligt men fint ändå.
SvaraRaderaKramar i massor.
Ann-Louise
Ja, jag är också fascinerad av elefanter, tycker att de är fantastiska. Och vi var nog snarare ledsna än galna där i natten...
RaderaVisst förstår jag det, att galna var ni inte...
RaderaKram fina du! :)