Ett glas vatten

Att dricka ett glas vatten.

Att göra något så självklart som att dricka sig otörstig.

Att klunka i sig ett glas kallt vatten.

Igår försökte S göra just det. Men det var inte så lätt.

Det blev istället dryga två timmar av hostande, harklande och blodiga upphostningar.

Allt för att kunna dricka lite vatten i hopp om lindring.

Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag önskar att jag åtminstone kunde få puffa upp en kudde och lägga bakom hans rygg så att det blir lättare att andas.

Eller hämta ett glas vatten för att försöka dämpa hostan och fukta läpparna.

Så att det kanske känns lite bättre.

Men det hjälper inte. Inget hjälper.