Manic Monday

Jag lämnar den lille på förskolan. Han visar stolt upp sin nya tröja som det står ”Little rockstar” på och sina nya strumpor med fåglar på (hans val) för en av fröknarna som är sådär lagom intresserad en tidig måndagsmorgon. Pussar hejdå och beger mig mot arbetsplatsen. I med hörlurarna, höjer volymen på spelaren och så iväg. Tårarna tränger fram trots uppåt- musiken, det händer mig rätt så ofta. Men så tar musiken över tankarna, eller om det kanske är jag som bestämmer mig för att låta musiken döda de. Som i en bubbla seglar jag så fram, jag rycks med och tycker att detta är självklart den ultimata måndagslåten.

Så tänker jag ”F*ck cancer” Sedan tänker jag ”F*ck maffian på mitt jobb, patetiska kärringar” Jag tänker också ”F*ck you, fru BVC-tant” ja, när jag ändå håller på…

Jag hippetihoppar fram på vägen, lyssnar på texten och tänker att det de sjunger om är så fantastiskt långt ifrån min verklighet. Men jag gillar det, det svänger ju, resonerar jag med mig själv samtidigt som jag blir omkörd av en ilsken cyklist som förmodligen plingat fingret av sig för att jag ska flytta på mig. Ha! ”F*ck cyklisten också”

Konstruktivt? Moget? Förmodligen inte men jäklar vad skönt!

Måndagslåten