Tanter i paradiset

Behöver jag säga att det var helt fantastiskt?

 

Dottern och jag åker in till stan för att äta något innan kvällens stora händelse.

Vi sätter oss på en uteservering mitt i city och hamnar bredvid två franska par. Tydligen känner de inte varandra sedan tidigare. Medan vi väntar på att få beställa, vilket tar evigheter, hör vi hur de tipsar varandra om olika saker. Vi förstår långt ifrån allt men tillräckligt för att få ett hum.

Så kommer maten, som är helt ok inte mer. Vi babblar på om lite av varje, mest om hur det känns att börja skolan igen, hur det är att gå i sjuan. Vi pratar om hur det var när det bara var vi två, innan S och lillen. Biggan och Boijan uppenbarar sig och bryter då och då in i vår konversation med höga utrop och stora rörelser. Men inte så ofta som förr då de hörs lite för väl enligt dottern som numer är väldigt noga med att undvika att andra ser eller hör tanterna.  

 

Nåväl, vi äter upp och lyckas efter många försök att få kontakt med en servitör  för att be om notan. Dottern går på toaletten. Det är kö. Dottern kommer tillbaka. Klockan tickar. Jag försöker få ögonkontakt med någon av serveringspersonalen. Omöjligt. Jag går på toaletten och på vägen tillbaka ber jag än en gång om att få betala. Tick. Tack. Tick. Tack.

Vi reser på oss, går förbi baren och kassan, det går alltså inte att ta sig ut från restaurangen på något annat sätt. Ingen bryr sig. Ingen möter våra blickar. Vi går.

Mot Stadion. Vi har tyvärr ståplatser, efter ett par timmars väntan protesterar min rygg och dotterns ben. Väntar, väntar. Kvart över nio går Coldplay på. Och hela arenan fullkomligt exploderar.

Var det någon som nämnde en stel rygg och värkande ben? Biggan och Boijan slänger kryckorna, skuffar undan rullatorn och gör åttor med höfterna.

Vi sjunger, dansar, applåderar och hoppar. Det regnar konfetti, det skickas ut jätteballonger, det är fyrverkerier, en magisk ljusshow och en helt underbar konsert. Masspsykos.   Armbanden i olika färger som delades ut vid ingången lyser i mörkret. Där står vi dottern och jag sida vid sida, tillsammans med 33000 till på Stadion och bara njuter.

 På vägen hem får jag en kram av min fina.

   – Tack mamma, det här var en av de bästa dagarna i hela mitt liv.

Det känns så skönt att få höra sådant, det värmer hjärtat. Mitt i natten sitter vi så i köket och äter upp lillens korvar med bröd. S kommer upp för att höra om kvällen. Dottern säger att detta är den bästa konserten hon någonsin varit på. Sedan fnissar hon när hon kommer på att hon bara varit på en tidigare, LMFAO på grönan i våras. 

Imorse var det en rödögd tjej som åkte till skolan iklädd Coldplaytisha samt armbandet från konserten. Hon tycker att det är tråkigt att den inte lyser längre.

 

 

 

 

 

Låten ”Paradise” spelades två gånger under kvällen, den andra för sändas under en ”cancergala” i amerikansk TV.  Stand up to cancer