Translate

lördag 25 augusti 2012

Undrar


Jag var på biblioteket i veckan och lånade tre böcker om barn och sorg. De är skrivna av en norsk psykolog som heter Atle Dyregrov. Jag har läst färdigt den första boken och är redo att ta mig an nästa.

Det finns en uppsjö böcker om sorg och krishantering. Om barns sorg, om barns saknad, om barns reaktioner. Men det verkar knappt finnas några böcker som riktar sig till mindre barn, som är skrivna för mindre barn om just dessa frågor. Jag har inte lyckats hitta så många. Om de finns så tar jag tacksamt emot tips.  Jag lånade hem Adjö Herr Muffin, men min treåring fångades inte av berättelsen och det slutade med att jag läste den själv. Jag tycker att det är en väldigt fin och sorglig berättelse men tror att lite större barn kan ha behållning av den. Min son är för liten, han orkade inte hela vägen och han älskar verkligen när vi läser för honom och hämtar bok efter bok efter bok…

Undrar om det finns en anledning till att det inte finns böcker om sorg som riktar sig till små barn. Eller om det bara slumpat sig så att det råder brist på just den typen av böcker?
Sitter i köket och skriver, som vanligt. På bordet står lillens dinosaurier uppradade och tittar på mig. Känns tryggt.
 




Ikväll tänder jag ett ljus för Elisabeth och hennes familj.

8 kommentarer:

  1. Vet inte om det blivit någon bok som går att beställa någonstans än, och det handlar om en sjuk mamma förvisso men tycker själva berättelsen är bra skriven för små barn. Så den går ju säkert att använda sig av även om det är en pappa det gäller.
    http://annajansson73.blogspot.se/2010/04/sagan-om-den-trasiga-mamman.html

    mvh Meb

    SvaraRadera
  2. Jag tänkte också direkt på Henriks berättelse, den är fantastisk!

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte heller om det finns nåt som riktar sig till mindre barn. Tycker det borde finnas mer till barn vars föräldrar är svårtsjuk.

    Små barn brukar bearbeta genom lek och bilder som dom ritar. Kan kanske vore nåt att hitta på en lek typ med dinosaurerna på bilden som du la: att en av dem är sjuk och ligger och måste bli ompysslad eller så. och låta barnet utveckla leken och berätta/sköta om den sjuka dino...
    Min son är inte längre liten han fyller snart 13 men han såg mig mycket svårtsjuk och hade en hel del sorg som han inte kunde bearbeta med någon, bara med mig. Så jag vet att det måste vara betydligt svårare till ett litet barn som bygger sina egna fantasier utifrån det han ser. Så därför tycker jag det vore bra att bearbeta genom lek eller bilder.
    Många kramar till er <3 Tali

    SvaraRadera
  4. Hej
    Det är svårt att hitta böcker till små barn. Men en fantastisk pappa gjorde en mycket fin bok till sin dotter när mamman dog. Du hittar den på länken jag bifogat. Jag vet inte om boken går att köpa. Vi skrev ut den och vår lilla vän tyckte om den.

    http://annajansson73.blogspot.se/

    Tänker på er!

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag är absolut ingen expert på detta men vill ändå delge mina funderingar när jag läser. Barn under 5 år kan inte förstå ett begrepp som döden, enligt vårdguiden http://www.vardguiden.se/Tema/Barn-och-foraldrar/Foralder/Doden/
    Ska vi då verkligen försöka förklara ett så svårt begrepp som döden när någon är svårt sjuk och faktiskt inte har gått bort?

    Sen skulle jag akta mig för att läsa den jättefina berättelsen på Annas blogg rakt av, tänk om lillen får för sig att mamma också är sjuk...

    Kram Ulrika

    SvaraRadera
  6. Jag igen, det verkar som om det finns betydligt mer att hitta om man letar bland engelska böcker.

    Kram Ulrika

    SvaraRadera
  7. När vår son var tre förstod han inte mycket av döden. Det är nog ganska svårt att förbereda en treåring för det.

    Han hade vid den åldern "bara" erfarenhet av döda små djur av olika slag. Och vår lilla hund som kom hem med pappan. Vår lilla hund som låg död i bagaget och hur ledsna vi alla var. Plötsligt och oväntat. Han såg hur ledsen jag var och att vi begravde hunden vid skogskanten. Nej, jag vet verkligen inget om hur man förbereder så små barn för en förälders bortgång...

    Kram till er.

    Ann-Louise

    SvaraRadera