Hej Älskling.
Det är en gnistrande vacker höstdag. Borde ta mig ut och andas in den friska luften, kanske hoppa i lövhögar med lillen, njuta av det underbara ljuset och alla fantastiska färger. Istället tar jag mig an vår balkong. Rullar ihop de lätt fuktiga mattorna. Tar ned balkonglådorna med the remains av vår sommar. Flyttar undan möblerna. Stolen du satt i för några veckor sedan och pratade om svampplockning och en dag i skogen. Du satt där och njöt av att känna blåsten mot din kropp och solens strålar. Jag tänker på det samtidigt som jag packar ihop rubbet. Sedan ned till källarförrådet med lillen i hasorna. Hittar din gamla O´boy burk fylld med indianer och cowboys. Figurer i plast, oftast till häst i alla möjliga variationer. Minns du hur vi pratade om hur pk det egentligen skulle vara att ge lillen cowboys och indianer att leka med? Hursomhelst. Lillen fick O´boy-burken. Lycka. Hoppas du såg hans stora förväntansfulla ögon. Jag sa att detta var saker som du sparat till honom. Han gick omkring med burken i flera timmar. Han tar med sig den vart han än går. Han plockar ur och sedan i igen. Pappaburken.
Precis så är det, våra kära som fattas är med oss ändå... det känns bra!
SvaraRaderaI smått som stort!
Jag känner mej aldrig ensam! <3
Var rädd om dej och lillen, låt oss leva och njuta av livet även för dom som inte är kvar.
Kram Åsa
Åh en pappaburk, vad fint att den fanns kvar med alla minnen. Minnen överallt både i stort och smått men alla lika betydelsefulla :)
SvaraRaderaKram!!
Jag förstår att saknaden är enorm. Vilken fin minne, en pappaburk.
SvaraRaderaMånga varma kramar till er <3