Känslor

Den lille är väldigt mammig. Han vaknar ofta på natten och är ledsen.
Den första tiden efter S död var han mycket känslig även på dagis. Han blev väldigt ledsen för minsta lilla. Och han ville gärna ligga bredvid en vuxen och vila mitt på dagen, trots att detta är något han slutade med för länge sedan.
Lugn och ro. Trygghet.

När han grät hemma och ropade ”Mamma, mamma” trots att han satt i mitt knä och jag höll om honom så kände jag att det var pappa han ropade på, fast han visste att han är borta och därför sade ”Mamma” istället. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka då. Då också.

Häromdagen fick lillen en ny tröja med dinosaurier på. Total lycka. Han tittade på mig, sedan ut genom köksfönstret och sade

    – Jag vill visa den för pappas stjärna.

 Ljuset på köksbordet är så gott som alltid tänt och lillen tror att pappa blir ledsen om vi inte har den tänd när vi är hemma. Han vet att pappa är borta och inte kommer tillbaka. Men han säger ofta ”Mamma och pappa” Så funderar han. Min lilla prins, så liten och så klok. Skulle ge vadsomhelst för att få veta vad som rör sig i hans huvud. För att jag ser att han tänker, funderar och känner en massa.

Så liten, så känslig och så klok.