Om när cancern kom till vår familj. Om kärlek så stark så att den knappt går att beskriva. Och om bottenlös sorg och förtvivlan. Om livet. Våra liv. Om döden.
Translate
måndag 5 april 2010
06:14 iiiiiiiihhhhhhhh!
Bebben har lärt sig ett nytt läte. Och så ofta det går och ges tillfälle så tjuts det. Högt och länge. Det låter ungefär som en liten griskulting, ett skärande och långt iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhh. Vaknar så imorse, av en liten fot i ansiktet och det ljuvliga iiiii-ljudet. Klockan visar på 06:14. Herregud. Bara att gå upp. Lyckan att få komma upp och leka är så total så att jag fort kommer över hur gärna jag skulle vilja ligga kvar i sängen en liten stund till. Nu råder det full aktivitet på köksgolvet. Favoritleksakerna är en liten visp, en bok om gamla regenter i Sverige samt min gamla almanacka. I går visade de "Evan den allsmäktige" på TV3. Somnade mitt i filmen. Men kommer ihåg siffrorna. 06:14. Haha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar