En ny dag

Idag tyckte bebben att 04:48 var en bra tid att börja dagen på. Trots mina ihärdiga försök till fortsatt sömn, sitter
jag nu här med mitt kaffe. Bebben far fram över golvet som en liten säl och tjuter av lycka. I munnen tittar åtta små trolltänder fram.

Utanför börjar det så sakta att röra på sig. En man som joggar. Några kaniner som springer runt Glada hundar på morgonpromenad.
I huset hörs ljudet av steg och av vatten som far fram i ledningarna. En ny dag.

Igår var vi ute och promenerade vid vattnet. Träd och växter står sprickfärdiga. Det sjuder av liv och rörelse. Det är så häftigt och
energigivande. Vi tittade på olika daghem i området. Tiden går så fort.

För ett år sedan visste vi inte vad som väntade. Vi var uppfyllda av glädjen över den kommande bebisen och av planer inför framtiden.
Visst hade S känningar av att något inte var som det skulle, men att det skulle vara en dödlig sjukdom...

S mår lite bättre för varje dag. Visst går det upp och ner men det viktigaste är att det går framåt. Inga infektioner.
Inga märkbara komplikationer efter ingreppet.

Nästa vecka väntar datortomografin.
Och det ligger och maler i bakhuvudet på oss båda, även om vi försöker att inte låta oron ta över. Tiden innan vi får svar på
röntgenundersökningarna är väldigt jobbiga. Det tror jag att många som är i den här situationen känner igen.
Lättretligt och irriterat. Dålig sömn och ont i kroppen.
Men det är såhär det är. Kontroller och väntan. Och hopp om positiva besked.