Framtid

Vi ska gifta oss.
Jag som alltid tillhört kategorin som tycker att det är onödigt, kärleken blir inte starkare för det. Det är ju bara ett papper.
Så har även S tyckt.
Ingen av oss har känt något behov av giftermål tidigare.

Dagen innan operationen pratade vi om det. Rättare sagt, S tog upp det.
Han vill göra mig till en ärbar kvinna säger han, haha.
Han vill kunna säga att han måste hem till sin fru. Bara därför...
När vi skulle ta farväl och jag skulle lämna honom på avdelningen så frågade S om jag hade funderat på saken.
Det hade jag. Mitt livs kärlek. Ja.
Jag kände mig lycklig mitt i alltihop.

Igår pratade vi om det igen, för första gången sedan operationen.
Vilket datum? Var? Ansökan om hindersprövning?
På kvällen låg vi i sängen och pratade om den annalkande sommaren.
Semester. Resa. Hyra ett hus vid havet i norra Italien kanske.

Vi pratar framtid.