Funderingar

Helg. Barnkalas. Film. Promenader. Kramar. Ungefär så :)

Men fortfarande finns det de i umgängeskretsen som inte vet vad vi går igenom.
Varje gång jag ska berätta om S sjukdom för någon som inte vet är det som att ställa mig på ruta ett igen.
Det värker i bröstet och jag hör hur jag pressar fram rösten och hur min andning påverkas. Jag hör min röst, mina ord men det är ändå som om det är någon annan som talar, som berättar. Jag svarar sakligt på frågor. Jag sväljer gråten.

Ja, jag är medveten om det och säger till mig själv, ner med axlarna, djupa andetag, lugn och fin.
Men inombords är det stundom total kaos. Så jag drar mig undan. Orkar inte riktigt med att vara social och utåtriktad. Inte just nu.

Jag vänder mig inåt. Jag samtalar och resonerar med mig själv. Jag vrider och vänder på allt.
Jag spolar filmen om oss fram och tillbaka, om och om igen. Så vacker. Så fin. Vår kärlekssaga.
Den hämtar jag näring ur. Den hämtar jag styrka ur.

När S kom upp till avdelningen efter operationen var det, enligt personalen, viktigt att få igång magen.
Han förväntades äta det som serverades även om han nu saknar magsäck. När han frågade personalen om det verkligen var meningen att det skulle vara så, så sades det, jajamän, du kan äta allt. Till frukost får patienterna limpsmörgåsar. Limpa är bland det värsta man kan ge till någon med magbesvär.

Nu är ju sjukhusmaten vidrig, ingen nyhet. Potatis som är så seg så att den flyger iväg när man försöker sätta gaffeln i den. Fisken, ja, de påstår att det är fisk, är gummiaktig den med. Svaga, nyopererade patienter, ibland äldre personer, ska alltså lyckas skära gummit i bitar och föra den till munnen och sedan försöka tugga och svälja för att på så sätt få "näring" i sig, tillfriskna och lämna över vårdplatsen till någon bättre behövande...
Vilket kanske resulterar i att många skippar maten till förmån för de vidriga näringsdryckerna. Är det bra? Det är bra att näringsdryckerna finns, men nog är det många patienter som kanske skulle tillfriskna snabbare om de fick bra mat också?

S löste det hela med att beställa mat utifrån, som vi hade med oss.
Eller när han själv orkade gick han ut och handlade.

Så frågade han personalen på avdelningen innan han började äta om det var ok med t ex torkad frukt och nötter.
"Jaaaadå, bara du tuggar ordentligt, det viktigaste är att få igång magen"
Men ingen säger att det är svårt för att inte säga omöjligt att få igång "magen" så länge man går på morfin.

Och nej, det är verkligen inte ok med torkad frukt när man saknar magsäck och inte med nötter heller, oavsett hur väl man tuggar det. Det står tydligt i de rekommendationer som sjukhusets dietist sammanställt.

Nu har det gått en tid och det fungerar väl ok med maten. Det har varit en del illamående efter måltiderna. Det blir dock bättre och bättre för varje dag men det är givetvis inte lätt att anpassa sig till så stora kroppsliga förändringar.
Agrafferna är borttagna och det känns genast mycket bättre även om ärren stretar, kliar och drar.
Nu väntar röntgen och sedan...- väntan.