Att vinna tid?

Jag började arbeta den 23 augusti efter drygt ett års föräldraledighet. Kändes märkligt. Å ena sidan som att vrida tillbaka tiden och ta vid där jag slutade i juni 2009, å andra sidan som att jag blivit totalt förändrad som person. Jag kommer tillbaka som en helt annan än den jag var. Hela mitt liv och tillvaro har vänts uppochner.
Jag har under denna korta tid varit med om det vackraste och det mest fruktansvärda i livet. Så känns det.

S hade en läkartid bokad till den 27 augusti i år för att få reda på den senaste datortomografin. Tre dagar innan dagen D damp det ned en kallelse i brevlådan. Den avsåg tid för finnålspunktion samt ultraljudsundersökning.
Vi fattade ingenting. Varför kommer det en kallelse? Vad är det för fel? Varför har ingen kontaktat oss för att informera?
Rädslan och ångesten inför läkarbesöket utbyttes mot ännu större rädsla, ångest och sömnlösa nätter.
S försöker få kontakt med koordinatorn, som försöker få tag på läkaren som dagen därpå är vänlig nog att ta sig tid och ringa. Först då får vi veta att de hittat en förändring.
Att kallelsen kommer per post utan att någon informerar beklagar han, men som han uttrycker det. De vill ”vinna tid”.

Vinna tid.

Vinna tid.

Och det är vi så tacksamma för. Men ändå. Det skrivs ut kallelser som postas och ingen tanke finns på mottagaren. För att det inte finns tid för det. Eller för att man kanske inte tycker att det är viktigt, vad vet jag? Kallelsen damp ned och hjärtat rusade i kroppen på oss båda.

Jag är så ofantligt glad över att S och lilleplutt får vara tillsammans, att S äntligen kan få vara föräldraledig. Samtidigt oroar jag mig mycket för att det ska vara för intensivt. S behöver ju vila och ta hand om sig så mycket som möjligt.
Jag har funderat på om jag ska gå ner i arbetstid och vara hemma mer. Men S vill inte det, inte i dagsläget. Han njuter såklart över tiden med lilleplutt. Han känner sig inte sjuk. Han vill inte vara sjuk. Han vill inte bli behandlad som om han vore sjuk.

Älskade lilleplutten är nyfiken på allt och är just nu 12 kg ren lycka.
Och någonstans är det viktigt att vi fortsätter som planerat så mycket det bara går och inte låter sjukdomen styra alltför mycket. Egentligen skulle jag ha börjat arbeta redan i mars, men då blev det operation. Därför bestämde vi att göra denna uppdelning och tanken är att S ska vara hemma tills lillen börjar på dagis i januari 2011. Förutsatt att vi får plats, men det känns ju sannerligen inte som ett stort problem i det stora hela.