Biggan och Boijan

Under den gångna helgen åkte dottern och jag till ett köpcentrum och gick loss totalt.

Biggan och Boijan, som vi kallar oss när vi förvandlas till tanter, shoppade kläder, porslinsfigurer samt fikade maniskt under en hel dag.

Utrustade med både kamera och mobiltelefoner scannade vi metodiskt av klädaffärerna i jakten på den ultimata outfiten.

Tanterna har en minst sagt speciell klädsmak så det blev mycket glitter, guld, fjädrar och paljetter. Allt i en salig blandning.

Vi försökte att se allvarliga och seriösa ut där vi gick och plockade på oss de mest uppseendeväckande kreationerna men hade såklart väldigt svårt att hålla oss för skratt.

- Men kolla på den hääääär, Biggan!
- Den här är sååååååå du, Boijan.

Väl inne i omklädningsrummen släppte alla hämningar och poserna avlöste varandra, en modellade och den andra fotade. Sedan turades vi om. Top models, släng er i väggen.

Expediterna samt en och annan kund kollade undrande på oss när vi rödmosiga och med galna trollfrisyrer hängde tillbaka de festliga utstyrslarna.

Biggan och Boijan tror att de är finare än alla andra, men vet innerst inne att de inte är det.

Ändå går de arm i arm och fnyser åt det mesta som kommer i deras väg.
De sörplar kaffe, smaskar och beklagar sig för varandra. Högt och ljudligt.

De är Biggan och Boijan med varandra men när de kommer ihåg att de vill vara fiiina tanter så hoppar de över smeknamnen.

Ibland, för att få lite spänning i tillvaron, bryter de mot lagen. Och går mot röd gubbe
De stöttar varandra när de skyndar över vägen och Biggan jämrar sig när titanhöftkulan gör sig påmind.

De låter lite som Astrid Lindgren när de pratar och är allt som oftast förfärade över något.

- Näääää, det meeenar du inte Birgitta, det kan inte vara möjligt.
- Jo jo joooooodå, kan du tänka dig att hon reser till USA och lämnar pojken hos oss igen. Mmmmm, sanna mina ord Ingeborrrg, det här kommer iiiiinte att sluta gott, näääääää!

Så skrattar vi så att vi nästan kissar på oss.
- Mamma, sluta nu, folk kollar på oss, säger dottern och försöker se allvarlig ut.

Men det är svårt att sluta vara Biggan och Boijan när vi väl har börjat. Och vi har minst lika roligt åt folks miner när de kollar på oss och jag bräker ”Ingerboooooorg” till min lilla dotter.

Vi, tanterna dottern och jag, tar bussen hem och kör sedan en presentation de luxe för S, som tittar på bilderna med skräckblandad förtjusning .

Han gör stora ögon skulle man kunna säga, haha.

Dessa stunder, dessa dagar är medicin för själen.

Russinregn, ta mej tusan. Tack.