Om du visste hur mycket jag beundrar dig. Som du har kämpat.
Och som du kämpar, varje dag, minut för minut.
Din styrka, som jag redan visste om att du hade, innan detta hände, har visat sig vara mycket större än vad någon av oss kunde ana.
Din envishet, som ibland driver mig till vansinne, men som är din och du och därför gör dig kapabel till det omöjliga.
Ditt hjärta...
Du är helt fantastisk men det vet du redan.
Trots att vi vacklar ibland och hamnar i osynk, trots allt och ingenting, så är jag så oerhört tacksam för det vi har tillsammans.
Du är underbar.
Och den mest osjälviska människan jag känner.
Min stora kärlek. Min bäste vän. Min oas. Min pusselbit. Min halva apelsin.
Tack för att du är du.
Tack för att du berör med din blogg! Nu fick jag gråtit lite idag oxå.
SvaraRaderaKram från Anna
Det var länge sedan jag läste en text med så mycket känsla. Jag kom in på den här bloggen av anledningen att jag inom mycket kort tid fått erfara den jävla cancern som har drabbat nära släktingar till mig. Det är inte alls samma sak som det ni går igenom men på något sätt känns det lättare att försöka orka när jag läser om hur ni kämpar på och inte ger upp. Jag beundrar er för det.
SvaraRaderakram från Sarah (http://inbilsk.blogg.se)