Right here, right now

- Herregud vad du ska vara ledig i sommar, säger min chef till mig i personalrummet.
Kan inte låta bli att fundera på varför hon säger det. Det är ju ändå hon som beviljar ledigheten. Hon skulle kunna säga nej. Det är alltid verksamheten som styr och arbetsgivaren som har sista ordet.

Jag har tagit nästan rubbet. Sju veckors ledighet. Bara sparat några semesterdagar utifall att.

Det var häromveckan när S och jag satt och pratade i köket. Om allt och inget. Om livet och vardagen. Om att spara och hushålla. Inför framtiden.
Framtiden.

- Jag slutade tänka så förra året, säger S.
Detta att alltid ha en lite buffert, några sparade semesterdagar eller vad det nu kan vara. Utifall att.

Jag funderar lite men inser snart att det ligger något i det. Jag känner ändå ett litet motstånd till det eftersom jag är en sparare, eftersom jag genom att inte spara då kanske erkänner för mig själv att allt detta kan ta slut.
Men vafan, det handlar inte om det. Det handlar om att leva i nuet.
Så nu kör vi en lång sommarledighet. Tillsammans. Sen vad som händer i höst eller vinter, ja det tar vi då. Vi ska leva och njuta här och nu.