Treåringens hysteriska utbrott när det är dags att tvätta
håret. Skulle inte förvåna mig om någon ringde på dörren. Eller polisen.
Underbara lillen som på kort tid slutat med både napp och blöja och är hur jäkla cool som helst tycker att vatten i ansiktet är det värsta som finns. Det låter som om vi sliter av honom armar och ben när det är dags att duscha och tvätta håret...
Tonårsdotterns märkliga beteende. Inget passar, inget duger.
Skitjobbigt. Mest skrämmande är att jag ser mig själv i den åldern fast utifrån.
Ska därför krama om min mamma extra mycket nästa gång jag träffar henne.
Och jag vore ju
orättvis om jag inte berättade att dottern, när hon glömmer bort att vara butter och frånvarande är
världens roligaste och finaste tjej.
Och så älsklingen. Ny infektion. Hög feber. Hostar blod. Tilltagande
smärta. Akuten.
Tack och lov så visar inte proverna eller röntgen på något nytt eller alarmerande. Utan S får fortsätta med sin antibiotika och drar ned på cancermedicinineringen då det förmodligen rör sig om en form av biverkning. Man vet inte helt enkelt.
Själv?
En schamporing kanske hjälper lilleman?
SvaraRaderahttp://www.jollyroom.se/produkter/skota/bad/badhjalp/carlo-schamporing-marinbla.html
Kram från en av din läsare
Det kanske ligger i 3-åringarnas natur, min skriker för kung och fosterland när hon får vatten på huvudet...
SvaraRaderaTonåringar är ett släkte för sig. Jag kommer inte riktigt ihåg att jag var som en bergochdalbana men å andra sidan så var min mamma ganska sträng så jag vågade nog inte freaka loss. Det hör till att de ska vara lite upp och ner, allting är ju å JOBBIGT i den åldern men inget roligt när man är mitt uppe i det. :/ Ge henne en extra kram om du får, de vill nog bara veta att de är sedda och älskade trots att man vill sälja dem på Blocket ;)
Säger jag utan egna tonårsbarn (än) så du får såklart totaldissa mina reflektioner. :)
Hoppas att allt otyg bara är en ofarlig biverkning som går över fort. Har sagt det förut, ni är hjältar allihopa. <3
Jag småler av igen-kännande då det gäller hårtvättande och buttra tonåringar. Tur det "bara" förhoppningsvis är perioder de går igenom men nog så jobbiga är de perioderna ändå. Småler inte alls när jag läser om din man. Då tåras mina ögon för er skull. För din skull. För barnens skull. Och för hans skull som tvingas må så dåligt och kämpa så hårt. Som ni alla gör.
SvaraRaderaKram Ann-Louise