Minnen

S har gjort i ordning ett antal fotoböcker under några månaders tid. De blev fantastiskt fina, fyllda med minnen av vårt liv tillsammans.

Han har ägnat många timmar åt att gå igenom den enorma mängden foton vi har samlat på oss under åren, mycket tack vare att S gärna fotar och har kameran med sig överallt, och valt ut de bästa till böckerna.

Häromkvällen satt vi och pratade i köket och kom in på hur många bilder vi har och hur svårt det är att ta bort de som är mindre bra eller suddiga.

Det är ju fortfarande minnen, om än suddiga…

 Vi pratade om hur mycket som hänt under dessa år, hur vårt hem har förändrats, våra barn, vi. 

Han tyckte om att sätta ihop böckerna och göra urvalet, han ville gärna det men sa även att det var smärtsamt.

– Jag tänker på hur ni kommer att titta i böckerna och minnas sedan när jag inte längre är kvar hos er, säger han med tårar i ögonen.    

 För ett tag sedan gick han igenom garderoberna och rensade ut alla kläder som inte längre passar.

En del slängdes, en annan hamnar snart hos Myrorna. Jackor gavs bort till vänner, så även byxor, skjortor och tröjor.

Tröjan han hade på sig första gången vi träffades är gammal och trasig men det är inte förrän nu den rensas bort.

Han vill få bort allt som han inte längre kan använda.

– Jag blir bara ledsen när jag provar mina kläder, jag är en spillra. 

 Nu går han igenom den gamla skivsamlingen. CD-skivorna sorteras, tas ur plastkonvoluten och placeras i tunna plastfickor där även omslaget får plats. De hårda plastkonvoluten kasseras och skivorna tar därmed inte lika stor plats.

Lillen ska få pappas samling så småningom. S vill att lillen ska kunna lyssna på det pappa tyckte allra mest om.

 Lådor med brev, anteckningar och gamla kort gås igenom och det slängs en hel del just nu.

Det sorteras och katalogiseras. Det skrivs listor. Vi pratar om gamla minnen som dyker upp. Vänner från förr.

 S går igenom sitt liv, gamla lådor, pärmar. Han rensar. Det ska vara ordning och reda.

Och då ska ni veta att han förmodligen är den mest organiserade människan jag känner.

Vi pratar om detta.

Han berättar återigen att han och hans syster tidigare tagit hand om två dödsbon tillsammans.

Och lovade då varandra att inte lämna efter sig det de blev tvungna att ta itu med.